Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Eva Björklund talar.
Den outtröttlige Dror Feiler.
Get Smooth!
Agneta Norberg vid mikrofonen, också en av dessa outtröttliga fredskämpar!
Mina valartiklar:
Mina artiklar om valet. (2019-01-15).
Bilden ingår i min serie "Okända platser"
Nya Lillsjöhygget norra delen. (Fastarby, Össebygarns s:n)
Nya Lillsjöhygget norra delen mot Lillsjön. (Fastarby, Össebygarns s:n)
Nya Lillsjöhygget mot söder. (Fastarby, Össebygarns s:n)
Nya Lillsjöhygget från söder. (Fastarby, Össebygarns s:n)
"Gudadalshygget", mellan Hersby-Exermanreservatet och Kavelbron. (Fastarby, Össebygarns s:n)
Bilden ingår i min serie "Okända platser"
»Det finns olika slags disharmoni», skrev Pisarev i samband med disharmonin mellan dröm och verklighet. »Min dröm kan gå händelsernas naturliga förlopp i förväg eller den kan flyga iväg åt ett helt annat håll, dit händelsernas naturliga förlopp aldrig kan finna vägen. I det första fallet gör drömmen ingen skada; den kan rentav stödja och stärka den arbetande människans energi... I sådana drömmar finns det ingenting som skulle förvränga eller förlama arbetskraften. Tvärtom, ifall människan vore helt berövad förmågan att drömma på detta sätt, om hon inte då och då kunde ila i förväg och i sin fantasi se en hel och fulländad bild av det verk, som just börjar ta form i hennes händer, då kan jag absolut inte tänka mig vilken drivkraft som skulle förmå människan att gripa sig an med och slutföra omfattande och tröttande arbeten på konstens, vetenskapens och det praktiska livets områden... Disharmonin mellan dröm och verklighet gör ingen skada, bara den drömmande allvarligt tror på sin dröm, om han uppmärksamt iakttar livet, jämför sina iakttagelser med sina luftslott och överhuvud arbetar samvetsgrant på att förverkliga sin fantasi. Om det finns något samband mellan drömmen och livet, då är allt i sin ordning». (2019-01-02)
Mina valartiklar:
Hur härligt vittna land och sjö
En liten rapport från östra Sörmland om en fin upplevelse på årets första dag och vad Guden beträffar så skrev jag en bit om det förra vintern: HÄR! . (2019-01-02).
Venezuela.
En liten men naggande god manifestation på Sergels torg i Stockholm, till stöd för Venezuelas rätta att själva avgöra vilka som ska styra landet.
Det är mörka tider när de som blåser samhällsvinden inte bara lyckas få oss att välja en svensk riksdag med en högerextrem majoritet utan också EU-parlamentariker sådana som moderaternas, liberalernas och sverigedemokraternas ombud. Häromdagen röstade man nämligen i EU-parlamentet om vem som ska regera i Venezuela. Ja, ni hörde rätt, ven som ska styra i Venezuela, som väl knappast ens kan sägas vara medlem i EU. De tre partierna röstade för att Guaido, USA:s egen lilla kille, ska anses vara Venezuelas president. En man som har utnämnt sig själv till president, en person som ingen ens kände till när det riktiga och demokratiska presidentvalet genomfördes förra våren. Han är alltså Venezuelas president, anser en majoritet i EU-parlamentet, inklusive våra svenska ombud från de tre högraste partierna. S-vp-mp-fi röstade emot, vilket hedrar dem. De får naturligtvis skit för det och Margot Wallström försöker nu, enligt rapporter från Helsingfors, mildra deras korrekta röstande och få det till att den där Maduro nog ändå ska bort, därför att ... osv, enligt samma visa som de sjungit när de avsatte Syriens president ... de är historiens värsta ... etc, etc. Själva är de bara små gulliga kuppmakare som aldrig, ALDRIG, skulle komma på tanken att ställa de verkliga mördarna, sådana som Netanyahu och Trump, till svars, eller för den delen, den saudiske prinsen! Istället dansar de efter deras pipa och det kommer, om det inte blir ett slut på det, att dra oss alla i fördärvet. Så få som vi var på Sergels torg idag, verkar det som att de tyvärr kan fortsätta ett tag till! (2019-02-02).
Det snöar! Härligt, men trist att det ska vara tö igen. (2019-02-01).
Det fallna tornet. (2019-01-27).
Statsministeromröstning.
Kajsa Ekis Ekman är ofta bra, mycket bra, men hennes inlägg i den här frågan är litet oklar på en avgörande punkt: hur ser den verkliga riksdag ut, den som man lyckades få det svenska folket att välja i höstas? De flesta som diskuterar (v):s insats i statsministeromröstningen tycks glömma det. Även om (v) hade röstat NEJ hade vi suttit med samma blåa riksdag, som skulle ha genomfört samma eller liknande högerkrav som de nu diskuteras. Pga riksdagens sammansättning kan man inte heller jämföra (v):s och (c):s ställning: centern kan luta sig (som man gjorde i budgetomröstningen) mot hela det blåa majoritetsblocket, vänsterpartiet har bara riksdagsminoriteten, sossarna och möjligen mp, att vända sig till. Men Kajsa är på rätt väg när hon föreslår att (v) borde ha ställt upp en egen 73-punkters kravlista inför omröstningen. Den enda parlamentariska vägen ut ur höstens elände, det enda sättet att före nästa val få en förändring av betydelse, vore ett nyval. Men det kräver just det som Kajsa Ekis föreslår: en egen agenda med tydliga folkliga krav i avgörande frågor som "vården, skolorna, bostadsmarknaden" för att citera henne. Problemet är "bara" att (v) under Sjöstedts ledning är alltför mesiga och räddhågsna (och dessutom helt fel ute i de viktiga internationella frågorna) och (s) ledning är klart högerorienterad och inte intresserad av några mer radikala krav. Därför hade väl ett extraval inte heller lett till några större förändringar åt rätt håll; kanske rentav tvärtom. Tyvärr verkar det som att det för närvarande bara är gula västar som återstår för att bryta den förhärskande rikispolitiken. (2019-01-22).
Bilder från Roslagen: Sol över isen på Hersen. 10 grader kallt, starka isar, skidföre på sjöarna, en utter har sprungit längs norra sidan, tre korpar över mig. Härligt!
(2019-01-18).
Kalhyggena.
Klicka för större bild så ser ni på ett ungefär hur mycket av folkhemspolitik som ryms i uppgörelsen mellan socialdemokraterna, miljöpartiet, centern och liberalerna.
Det betyder inte att vänsterpartiet ska rösta mot löfvenregeringen på fredag; varför ska de det? Vi har under den gångna mandatperioden haft en socialdemokratisk expeditionsministär som regerat på högerns nåd. De – kapitalägarna, deras lobbygrupper och media och politiker (inklusive den socialdemokratiska ledningen) lyckades blåsa valvinden ännu ett steg åt höger. Satsningen på "massinvandringen" och "gängvåldet" gav det resultat som var meningen: nu berikas de rika ytterligare, sänkta skatter för dem och billigare pigor och drängar och fortsatt bostadsbrist, fattigpensionärer och vårdköer för oss andra. Det är väl inte sämre att låta Löfven fortsätta att leda en sådan borgerlig expeditionsministär än att lämna över det till bostads(m.m.)skojaren Kristersson? Sedan är det en annan sak att den socialdemokratiska högerkamarillan valt den kontinentaleuropeiska (s)-vägen rakt ner i obetydligheten; de räds att ens prova Corbyjns socialdemokratiska linje. De är beredda att begå självmord för att stilla Wallenbergarnas hunger. Självmord för partiet alltså: själva räknar de med feta uppdrag. Och vänsterpartiet? Ja, han är litet mesig och litet vinglig den där Sjöstedt; jag som en gång i tiden gillade honom för hans EU-motstånd. Men än finns det tid för vänstern och vänstern inom vänsterpartiet och kanske lyckas Suhonen mfl att leda en revolt som rätar upp sossarna att åtminstone bli litet mer socialdemokratiska; lyckas detta så går det att ändra politiken. Annars, eller kanske som ett komplement?, återstår bara de gula västarnas politik! Tyvärr.
Okända platser 18: Kantarellstället och rävgrytet. (2019-01-11).
Bilder från Roslagen: Himmel över Hersby. (2019-01-11).
Okända platser 19: "B 15". (2019-01-11).
Bilder från Roslagen: Stormen.
Stormen Alfrida drog fram över östra Mellansverige natten mellan den 1:a och 2:a januari. Roslagskusten drabbades hårt med stora skador på skogen och el- och bredbandsnäten. När detta skrivs har ett par tusen hushåll ännu inte fått tillbaka strömmen. Skadorna på skogen beräknas så här långt till 0,5 miljoner skogskbm. Jämfört med totalsiffrorna för 1967 och 1969 års stormar och Per (2007), som samtliga beräknas till 10 förlorade miljoner skogskbm vardera, låter det inte så mycket – och i synnerhet inte om vi jämför med Gudruns (2005) 75 miljoner skogskbm. I de drabbade delarna av Uppland är dock skadorna troligen värre än vid de tidigare stormarna. Här några bilder från Anderssvedja skogar i Roslagsbro s:n öster om Norrtälje. (2019-01-10)
4 januari 2019.
Och så vart det den fjärde dagen. Grått, det droppar från himlen, plusgrader igen. När jag går stigen ner till sjön för att ta dagens bild möter jag en entita och det gläder mig, den fågeln är inte så vanlig numera. I nästa ögonblick förargas jag över att grisarna, de fräcka satarna, har varit här i natt, alldeles bakom huset, och bökat upp intill stigen.
Jag ser på Lindelöfs blogg att han -- med gillande? -- citerar ur Stig-Björn Ljunggrens senaste drapa.
Den fackliga tankesmedjan Katalys genomförde 2018 en rad seminarier på temat "Klass" där man belyste det svenska klassamhället ur olika vinklar. Seminarierna blev välbesökta och smedjans chef Daniel Suhonen har, enligt min mening, på goda grunder skapat sig en stark ställning som en ledande vänstersocialdemokratisk debattör. Katalys har också presenterat en utförlig analys av 2018 års val; en analys som Ljunggren förkastar. Ljunggren har tidigare gjort sig känd för att -- i likhet med de högerextrema -- håna dem han kallar för "godhetsapostlarna", dvs de människor som känner medlidande och sympati med de människor som tvingats fly undan våra krig och söker skydd hos oss.
Ljunggrens kritik mot Katalys valanalys går på samma tema. S-BL är som alltid bluddrig, och ytlig, men det han skriver kan sammanfattas med att det är en vulgärmaterialistisk syn som slutar i att det inte går att göra något åt de förhärskande strukturerna i våra samhällen. Amen.
Låt oss därför se litet närmare på vad Katalys skrev och S-BL:s kommentar. Katalys avslutar sin 72-sidiga text med att peka ut fem reformområden som (s) bör prioritera för att vinna tillbaka ett folkligt stöd: pensionerna, bostadspolitiken, ett demokratiserat arbetsliv, klimatomställning, regionalpolitiken. Man påpekar också att arbetarrörelsen måste blåsa liv i folkrörelserna och satsa på en långsiktig opinionsbildning. Man kan naturligtvis sätta upp fler konkreta välfärdskrav på listan som t.ex. sjukvården. Noteras kan f.ö. att Katalys inte nämner något om den internationella solidaritets- och säkerhetspolitiken -- men så är också detta något av en blind fläck hos vänstern inom (s) och (v).
Men vår man hos Timbro då (S-BL har publicerat sig hos dem)?
Han hyllar den s.k. avregleringspolitiken ("s.k." därför att det ju inte handlar om att ta bort några regler, man har bara skrivit om dem till de stora kapitalens fördel) och han kommer inte med några förslag på konkreta reformistiska krav. Istället påstår han att de frågor medborgarna framför allt intresserar sig för är "flyktingarna", "tiggarna" och "våldsverkarna", dvs exakt de frågor som de som blåste valvinden i höstas såg till att debatten då kom att handla om -- och Ljunggren och Timbro ser gärna att det fortsätter i den andan. Följdriktigt påstår han också att om partiledningen följer Katalys uppmaning till demokrati inom partiorganisationen så äg detta det svar de då skulle få. Sedan kan man ju tycka att S-BL kunde läsa innantill i Katalys skrift; där framgår bl.a. i en redovisad undersökning av vad som står högst upp på LO-medlemmarnas önskelista att det är sjukvården och inte SD:s och Ljunggrens frågor.
S-BL avslutar med att håna oss som tror att det med en medveten politik går att förändra samhället, vi som tror att politik är att vilja, att det börjar där; vi har, enligt Ljunggren, bytt ut Marx mot Jesus! Själv lutar han sig tillbaka i Timbrovärmen och väntar på "produktivkrafterna". Han gör sig också lustig över att, som han påstår, vänstern lämnat kommunismen för att bli "konsumister", så låt mig därför avsluta med att citera en riktig kommunist, en revolutionär, en man som kommer att skrämma skiten ur Ljunggren den dag han återuppstår: Lenin. Så här skrev han i "Vad bör göras" på tal om att ha ide'er som man tror på och verkar för:
3 januari.
Dagen efter stormen. Vi ser i rapporterna från mitt kära Roslagen att den gått hårt fram med elledningarna och skogen. Det blåste hårt även här nere vid Stället med utsikten... men elen funkade hela natten och inga större skador på skogen. Kanske är det värre ute vid kusten. Mitt största bekymmer just nu är att all sjöns is blåst in i våra vikar. Om den fryser fast där blir det dåligt med isfiske i vinter; borren slöar ner i den förorenade sörjan.
Idag har vinden mojnat, det är 2 grader kallt och sol.
Högerspektaklet i riksdagen fortsätter och allt fler detaljer i den blåhögra budgeten kommer fram. Man ska HÖJA skatten för dem som har sjukersättning. De 0,5 miljarder som man får in på den ändringen ska bidra till att finansiera ytterligare ett "jobbskatteavdrag" på 22 miljarder!
Ta från de sjuka och ge till de friska; se där det moderata och sverigedemokratiska Sverige! (2019-01-03).
Kappla källa.
Det är den första dagen på det nya året och vi inleder med att åka till Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på, packar upp, äter en bit mat och fortsätter sedan till Kappla källa. Vi skulle hit för två år sedan men hade slarvat med researchen så vi åkte fel och kom inte fram. Nu har vi studerat kartan litet bättre, svänger in på grusvägen bortom Täckhammar, kör över fälten, vägleds av små lyktor längs vägen och rundar Tuna gård och strax därefter är vi framme. Vi går på en spång förbi källan med sitt klara vatten och innanför murresterna till det som tros ha varit ett kapell lyser marschaller och brinner det en eld. Vi är ett trettiotal människor som samlats till en enkel friluftsgudstjänst i mörkret och blåsten i skydd innanför de höga träd som omger ruinen. Två musiker spelar några stycken på sina altflöjter och ackompanjerar till de två psalmerna, prästen säger några ord om det som varit under det gångna året och inför det som börjar idag, hon leder en bön och så är gudstjänsten slut och vi avrundar med en mugg glögg och en pepparkaka och några kronor till kollekten som idag går till "Träffpunkten", där Nyköpings hemlösa kan få hjälp. Det är mycket vackert, eller som det beskrivs i den psalm som vi alldeles nyss sjöng:
ännu i frost och vintersnö
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall, är jorden dock din fotapall
som i din blomstringsstunder.
Av stein.
Även i år låg det en norsk bok i tomtesäcken.
Jag har tidigare berättat om "Knud Knudsens album" med bilder av denne mästerfotograf som levde kring det förra sekelskiftet, en pionjär i fotografiets barndom och den förste fotograf som reste genom hela Norge och tog bilder. Ett annat år fick jag "Slå med ljå" , en utförlig bok om konsten att slå med lie, nästan oumbärlig för den som är intresserad av sånt. "Norges låver" är ett praktverk om de norska ladorna. Författarna till den boken, Eva Röyrane (text) och Oddleiv Apneseth (foto) har nu kommit tillbaka med en ny pärla, "Av stein". I text och många bilder skildras det norska bondelandskapets stenhantverk; imponerande och vackert! (2018-12-30).
