4 januari 2019.
Och så vart det den fjärde dagen. Grått, det droppar från himlen, plusgrader igen. När jag går stigen ner till sjön för att ta dagens bild möter jag en entita och det gläder mig, den fågeln är inte så vanlig numera. I nästa ögonblick förargas jag över att grisarna, de fräcka satarna, har varit här i natt, alldeles bakom huset, och bökat upp intill stigen.
Jag ser på Lindelöfs blogg att han -- med gillande? -- citerar ur Stig-Björn Ljunggrens senaste drapa.
Den fackliga tankesmedjan Katalys genomförde 2018 en rad seminarier på temat "Klass" där man belyste det svenska klassamhället ur olika vinklar. Seminarierna blev välbesökta och smedjans chef Daniel Suhonen har, enligt min mening, på goda grunder skapat sig en stark ställning som en ledande vänstersocialdemokratisk debattör. Katalys har också presenterat en utförlig analys av 2018 års val; en analys som Ljunggren förkastar. Ljunggren har tidigare gjort sig känd för att -- i likhet med de högerextrema -- håna dem han kallar för "godhetsapostlarna", dvs de människor som känner medlidande och sympati med de människor som tvingats fly undan våra krig och söker skydd hos oss.
Ljunggrens kritik mot Katalys valanalys går på samma tema. S-BL är som alltid bluddrig, och ytlig, men det han skriver kan sammanfattas med att det är en vulgärmaterialistisk syn som slutar i att det inte går att göra något åt de förhärskande strukturerna i våra samhällen. Amen.
Låt oss därför se litet närmare på vad Katalys skrev och S-BL:s kommentar. Katalys avslutar sin 72-sidiga text med att peka ut fem reformområden som (s) bör prioritera för att vinna tillbaka ett folkligt stöd: pensionerna, bostadspolitiken, ett demokratiserat arbetsliv, klimatomställning, regionalpolitiken. Man påpekar också att arbetarrörelsen måste blåsa liv i folkrörelserna och satsa på en långsiktig opinionsbildning. Man kan naturligtvis sätta upp fler konkreta välfärdskrav på listan som t.ex. sjukvården. Noteras kan f.ö. att Katalys inte nämner något om den internationella solidaritets- och säkerhetspolitiken -- men så är också detta något av en blind fläck hos vänstern inom (s) och (v).
Men vår man hos Timbro då (S-BL har publicerat sig hos dem)?
Han hyllar den s.k. avregleringspolitiken ("s.k." därför att det ju inte handlar om att ta bort några regler, man har bara skrivit om dem till de stora kapitalens fördel) och han kommer inte med några förslag på konkreta reformistiska krav. Istället påstår han att de frågor medborgarna framför allt intresserar sig för är "flyktingarna", "tiggarna" och "våldsverkarna", dvs exakt de frågor som de som blåste valvinden i höstas såg till att debatten då kom att handla om -- och Ljunggren och Timbro ser gärna att det fortsätter i den andan. Följdriktigt påstår han också att om partiledningen följer Katalys uppmaning till demokrati inom partiorganisationen så äg detta det svar de då skulle få. Sedan kan man ju tycka att S-BL kunde läsa innantill i Katalys skrift; där framgår bl.a. i en redovisad undersökning av vad som står högst upp på LO-medlemmarnas önskelista att det är sjukvården och inte SD:s och Ljunggrens frågor.
S-BL avslutar med att håna oss som tror att det med en medveten politik går att förändra samhället, vi som tror att politik är att vilja, att det börjar där; vi har, enligt Ljunggren, bytt ut Marx mot Jesus! Själv lutar han sig tillbaka i Timbrovärmen och väntar på "produktivkrafterna". Han gör sig också lustig över att, som han påstår, vänstern lämnat kommunismen för att bli "konsumister", så låt mig därför avsluta med att citera en riktig kommunist, en revolutionär, en man som kommer att skrämma skiten ur Ljunggren den dag han återuppstår: Lenin. Så här skrev han i "Vad bör göras" på tal om att ha ide'er som man tror på och verkar för:
»Det finns olika slags disharmoni», skrev Pisarev i samband med disharmonin mellan dröm och verklighet. »Min dröm kan gå händelsernas naturliga förlopp i förväg eller den kan flyga iväg åt ett helt annat håll, dit händelsernas naturliga förlopp aldrig kan finna vägen. I det första fallet gör drömmen ingen skada; den kan rentav stödja och stärka den arbetande människans energi... I sådana drömmar finns det ingenting som skulle förvränga eller förlama arbetskraften. Tvärtom, ifall människan vore helt berövad förmågan att drömma på detta sätt, om hon inte då och då kunde ila i förväg och i sin fantasi se en hel och fulländad bild av det verk, som just börjar ta form i hennes händer, då kan jag absolut inte tänka mig vilken drivkraft som skulle förmå människan att gripa sig an med och slutföra omfattande och tröttande arbeten på konstens, vetenskapens och det praktiska livets områden... Disharmonin mellan dröm och verklighet gör ingen skada, bara den drömmande allvarligt tror på sin dröm, om han uppmärksamt iakttar livet, jämför sina iakttagelser med sina luftslott och överhuvud arbetar samvetsgrant på att förverkliga sin fantasi. Om det finns något samband mellan drömmen och livet, då är allt i sin ordning». (2019-01-02)
Mina valartiklar:
Vem blåser samhällsvinden?
Söndag den 16 september
Självskadebeteende, var ordet
De största hycklarna
Åt höger
Skammens politiker
4 januari 2019
3 januari.
Dagen efter stormen. Vi ser i rapporterna från mitt kära Roslagen att den gått hårt fram med elledningarna och skogen. Det blåste hårt även här nere vid Stället med utsikten... men elen funkade hela natten och inga större skador på skogen. Kanske är det värre ute vid kusten. Mitt största bekymmer just nu är att all sjöns is blåst in i våra vikar. Om den fryser fast där blir det dåligt med isfiske i vinter; borren slöar ner i den förorenade sörjan.
Idag har vinden mojnat, det är 2 grader kallt och sol.
Högerspektaklet i riksdagen fortsätter och allt fler detaljer i den blåhögra budgeten kommer fram. Man ska HÖJA skatten för dem som har sjukersättning. De 0,5 miljarder som man får in på den ändringen ska bidra till att finansiera ytterligare ett "jobbskatteavdrag" på 22 miljarder!
Ta från de sjuka och ge till de friska; se där det moderata och sverigedemokratiska Sverige! (2019-01-03).
Kappla källa.
Det är den första dagen på det nya året och vi inleder med att åka till Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på, packar upp, äter en bit mat och fortsätter sedan till Kappla källa. Vi skulle hit för två år sedan men hade slarvat med researchen så vi åkte fel och kom inte fram. Nu har vi studerat kartan litet bättre, svänger in på grusvägen bortom Täckhammar, kör över fälten, vägleds av små lyktor längs vägen och rundar Tuna gård och strax därefter är vi framme. Vi går på en spång förbi källan med sitt klara vatten och innanför murresterna till det som tros ha varit ett kapell lyser marschaller och brinner det en eld. Vi är ett trettiotal människor som samlats till en enkel friluftsgudstjänst i mörkret och blåsten i skydd innanför de höga träd som omger ruinen. Två musiker spelar några stycken på sina altflöjter och ackompanjerar till de två psalmerna, prästen säger några ord om det som varit under det gångna året och inför det som börjar idag, hon leder en bön och så är gudstjänsten slut och vi avrundar med en mugg glögg och en pepparkaka och några kronor till kollekten som idag går till "Träffpunkten", där Nyköpings hemlösa kan få hjälp. Det är mycket vackert, eller som det beskrivs i den psalm som vi alldeles nyss sjöng:
Hur härligt vittna land och sjö
ännu i frost och vintersnö
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall, är jorden dock din fotapall
som i din blomstringsstunder.
En liten rapport från östra Sörmland om en fin upplevelse på årets första dag och vad Guden beträffar så skrev jag en bit om det förra vintern: HÄR! . (2019-01-02).
Av stein.
Även i år låg det en norsk bok i tomtesäcken.
Jag har tidigare berättat om "Knud Knudsens album" med bilder av denne mästerfotograf som levde kring det förra sekelskiftet, en pionjär i fotografiets barndom och den förste fotograf som reste genom hela Norge och tog bilder. Ett annat år fick jag "Slå med ljå" , en utförlig bok om konsten att slå med lie, nästan oumbärlig för den som är intresserad av sånt. "Norges låver" är ett praktverk om de norska ladorna. Författarna till den boken, Eva Röyrane (text) och Oddleiv Apneseth (foto) har nu kommit tillbaka med en ny pärla, "Av stein". I text och många bilder skildras det norska bondelandskapets stenhantverk; imponerande och vackert! (2018-12-30).
Första spårsnön.
Äntligen! Jag går vägen ner till Eremitkojan, tar en fika vid bastun, backar sedan en bit och går skogen på norra sidan av sjön bort till grannen på andra sidan viken och sedan deras väg tillbaka till bilen. Inga märkvärdiga spår, men jag noterar att rådjuren har repat sig och är tillbaka igen efter åren med varg i området. Men hur är det med lodjuren?, jag ser i alla fall inga spår idag. Däremot älg, fler än i vanliga fall. En mink har gått in i brädhögen bakom bastun. Ekorre förstås, men bara en mård, räv litet varstans. En spillkråka ropar intensivt ute på borgen och en flock korsnäbbar flyger över men annars är det tyst. Så tyst som det blir när snön täcker alla träd och man inte hör vad de säger, det är den 18:e december och knappt en vecka kvar till julafton och alla smågranar tittar ängsligt på mig: har han en såg med sig?! Och bara tre dagar kvar till vintersolståndet; sen vänder det mot vår. Men först en rejäl vinter! (2018-12-18).
Isarna har lagt sig på alla sjöar, men inte så mycket mer. Nu får man hoppas att det får vara kallt ett tag så att de fryser till sig!
Eremitkojan står kvar, men med nya hyresgäster. Saknaden är stor efter att en sådan här dag sitta i spisvärmen i det vackra köksrummet.
Rådjuren har varit framme och slickat i sig salt.
Älg och rådjur.
Äldre inlägg