Kvigberget i ett annat ljus, men våren lyser igenom snön: björkarna har skiftat fräg mot rött.
Bilder från Roslagen: Ett sista snöfall (?).
Regnet övergick i snö och pudrade byns marker vita för några timmar, och fotografen fick några senkomna vinterbilder! (2019-03-19)
Grävlingarna hade varit ute och luftat sig på morgonkvisten,och två eller tre av dem hade gått ganska långa sträckor. Har sett det här beteendet tidigare, att de tidigt på våren, i den sista spårsnön, ger sig ut på vandring utan att driekt leta efter mat. Har inte riktigt förstått varför. Ibland, i alla fall de år det fanns varg i skogarna, en ganska farlig promenad!
Tallen står kvar! Ett "landmärke", om man får säga så, den här tallen har stått där så länge jag minns och har varit ett riktmärke var man skulle gå in i Isedors backe för att stöta fram rådjuren. Andra gamla träd, förknippade med gamla minnen, strök med i Alfrida. Den stora granen nere vid Skorven, där morbror Bror passade på älg, hade klarat 60-talsstormarna, men nu gick den omkull. Liksom Bredbergagranen, där Jimme byggt ett pass i skydd under de stora grenarna; nu ligger granen omkullblåst och kojan har följt med en bit upp mot himlen!
Landsvägen över det som på 1856 års karta kallades "Långgärdet". Sedan vägen byggdes om på 1920-talet går den spikrakt över fältet. Sedan gammalt följde den skogen i uppkanten på åkern; och där, i moränen, borde den ha stannat kvar. Nu går den över den gamla sjöbotten och det gick kanske an så länge hästfororna gick fram över den men med dagens tunga trafik klarar den sig inte. Man har fuskat med bärlagret och varje vår buktar den och spricker, det syns inte på bilden, men det som göms i snö ...
Fyra rådjur betar på den gamla kolbotten, där träkolen lagrades innan den skeppades ut. På den tiden, ända fram till 1800-talets slut, var det som nu är en igenväst insjö fortfarande en havsvik.
"Havsviken" som den ser ut idag...
Fortsättning...