Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg







Ann Linde.
Jag har flera gånger påpekat att vi idag antagligen har de sämsta politikerna sedan den allmänna rösträtten infördes. Utrikesminister Ann Linde är ett tydligt exempel på detta. Hon ligger som bekant fast förankrad på högerkanten och tog över jobbet när man sparkade Margot Wallström för att lättare byta fot om kärnvapnen, från att ha varit drivande för den FN-resolution som Wallström varit med och arbetat fram MOT kärnvapen – skall vi nu vara FÖR. Eller i varje fall ligga lågt och smyga bakom kärnvapenmakten USA:s rygg.
  Nu har Linde trampat i klaveret på ett sätt som normalt skulle leda till avsked på grått papper. Två ryska komiker/journalister/provokatörer ringer upp henne och utger sig för att vara hustru till den kände ryske “politikern” Alex Navalnys och hans stabschef. Märkligt nog släpper grindvakterna på UD fram dem till ministern och hon tror därför att det är grönt ljus att prata vitt och brett (på telefon!) om hennes och Sveriges hållning till och politik gentemot Ryssland. De två uppringarna ber om ekonomiskt stöd till den ryska oppositionen varpå Linde förklarar att Sverige har satt av 400 miljoner kronor för det ändamålet, “demokratiskapande åtgärder”, som man kallar det. Ryssarna påpekar att det inte går att skicka pengar öppet till dem, det är olagligt i Ryssland, och föreslår att man ska lösa det via grannländerna, Ukraina eller de baltiska staterna.
  “Vi ska kanske inte diskutera det här över telefon”, svarar Ann Linde, “någon annan kan tala med er efter vårt telefonsamtal […] jag ska be att någon av mina medhjälpare tar kontakt med er”
  När den ena journalisten tar upp det kommande ryska valet och antyder att flera av Navalnys medhjälpare kanske blir höga funktionärer i staten, skjuter kvinnan som utger sig för att vara Julia Navalnyj in att ”jag har inget emot att bli president”.
  “Haha… det vore ju jättebra”, skrattar Ann Linde och tackar för samtalet och önskar att kontakterna ska fortsätta och uttrycker en förhoppning om att “stabschefen” och “Julia Navalnyj” ska ha kraften att fortsätta kämpa.
  Att landets utrikesminister, tillika ordförande i OSSE, på det här sättet offentligt redovisar hur hon och regeringen lägger sig i vårt största grannlands inre angelägenheter är naturligtvis bortom all utrikespolitisk och diplomatisk rim och reson. Hon har i sin politiska gärning lagt sig så nära USA att hon tycks tro att hon också kan uppträda på samma sätt som denna stormakts representanter hittills har kunnat bete sig. Den eran håller på att ta slut men det vill inte Linde och den övriga svenska politikerkasten liksom deras uppdragsgivare, de svenska kapitalägarna, inse utan surrar sig istället allt hårdare kring masten i det sjunkande skeppet. Och riskerar att dra oss alla med i djupet i de planerade kommande krigen.
  Det intressanta är nu att se vilka konsekvenserna blir för Excellensen Linde. Vad jag kan se har de stora morgontidningarna inte ens kommenterat saken och det har varit i stort sett tyst i Public service. Däremot har tabloiderna, Expressen och Aftonbladet i likalydande notiser suddat över det hela och tonat ner Lindes skandalösa uppträdande. Jämför det med medias behandling av andra klavertramp av mindre betydelse! Varför? Därför att de tongivande media också tänker så f-t amerikanskt!

OSSE = Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.
Länk till hela samtalet med Ann Linde.
Rune Lanestrand har polisanmält Lindes agerande "





Sigyn Meder inleder apellmötet till stöd för Julian Assange. Soltorget i centrala Stockholm, lördag 31 juli 2021.

Läs mer om USA:s, Sveriges och Storbritanniens nu drygt tioåriga ansträngningar för att tysta Julian Assange och Bradley Manning med fleras avslöjanden om USA:s och allierades folkrättsbrott i det flygblad som delades ut vid manifestationen HÄR!.











Hotell Frykenstrand.
Vi är på besök i Värmland och tar in på ett hotell som visar sig ha en intressant historia. 1943 startade socialdemokratiska kvinnor föreningen "Värmlands arbetarkvinnors semesterhem" och litet senare samma år kunde man köpa in den fastighet där vi bor. Huset kunde köpas och verksamheten bedrivas med pengar från arbetarrörelsens organisationer, statliga stöd som drivits igenom av arbetarrörelsen samt bidrag från värmländska företag. Kvinnorna bodde här i två-tre veckor med en service som man sällan var van vid, för många blev det ett minne för livet. Verksamheten höll ut ända in på 1970-talet; utvecklingen därefter är typisk för många av de semesterhem och kursgårdar som arbetarrörelsen ägde en gång i tiden. När semesterhemsverksamheten avtog blev det kursgård en tid med olika ägarkonstellationer och till slut såldes anläggningen 2016 till "Centria Management", låter det inte som en tidstypisk final för en (s) - driven arbetarrörelseinstitution?! CM hyrde i sin tur ut till "Nuvida AB" som, även det tidstypiskt!, drev ett asylboende åt Migrationsverket. Nu blev som bekant denna lukrativa verksamhet inte, oavsett vad Jimmie predikar, inte så långvarig och därför såldes fastigheten på nytt, denna gång till en familj som har återupptagit hotellverksamheten i en om- och tillbyggd fastighet som ligger så vackert vid stranden av den övre av Frykensjöarna.
  Jag vet inte om historien om arbetarrörelsens semesterhem och kursgårdar har skrivits; det borde göras om det inte redan är gjort. Högre levnadsstandard med egna bilar, sommarstugor, charterresor, etc har ändrat förutsättningarna, men är det hela förklaringen till att de flesta semesterhemmen är borta? När det gäller kursgårdarna, som i många fall också var semesterhem, så vet vi ju att samma (s)-regeringar som infört statliga stöd till kursverksamhet sedan tagit bort mycket av dem i sina krispaket.
  Men ännu sitter några foton kvar här på väggarna i Hotell Frykenstrand, som minnen från den tid när våra far- och mormödrar njöt av sin första semester! (2021-07-29)

Bilderna. Frykenstrand som det såg ut från början, idag om-och till byggt. Ett av de porträtt av kvinnorna som Karin Broos 1996 målade på uppdrag av Konstfrämjandet och (s) - kvinnorna. Ur Annika N Lindqvists bok om semesterhemmets historia, "Mitt hjertevarma tack för semestervilan". Karin Broos målningar ställs i sommar ut på Erlandergården i Ransäter.







13 juli.
Det är dimma på morgonen när jag cyklar genom byn i sällskap med mödarsniglarna, några ännu sjungande gärdsmygar – och skogsmaskinen, som kör för fullt redan kl. 05.00. Skogen skördas, men åkrarna ligger oslagna. Så ser verkligheten ut i min Roslagsby om man hårdrar det. Den ende kvarvarande deltidsbonden har litet ungdjur som betar några backar och han slår sina gärden för att få foder till vintern; men resten är ännu oslaget. Några gärden kommer att slås, plikstkyldigt, men resten växer igen. Och eftersom det knappt finns några djur längre, EU-politikernas och veganisternas önskedröm, så slyar de gamla beteshagarna igen liksom våtmarken som gav ett värdefullt bete när allt annat torkade bort. Där har tranorna, vildmarksfågeln, tagit över. Om vi fortsätter på det temat noterade jag igår kväll att två gransångare, Norrlandsfågeln, sjöng i strandskogen längs Vissvassen. Men då ljög pigan, som Frídolf Rudhin sade i den berömda monologen. Gransångaren hade tidigare ett utbredningsområde som dels sträckte sig från Danmark och söderut i Europa, dels i norra Skandinavien. På senare är har den sydliga populationen spritt sig norrut och kanske är det några danska gransångare som nu sjunger vid Vissvassen. Liksom för den delen också nere vid Harö. Jag fortsätter genom skogen bort till Rosättra och passerar tomtområdet och noterar en annan kontrast. Å ena sidan de minituöst skötta gräsmattorna och de välansade bärbuskarna och prydndsträden och på andra sidan vägen de igenväxande åkrarna och allt tätare busksnåren. Däremellan, i bästa fall, en smal sträng med rödklint, kungsmynta, åkertistel; utsökta fjärilsblommor. Där ser jag årets första skogsgräsfjärilar, de flyger bara udda årtal i södra Sverige. Slåttergräsfjärilen har blivi vanligare tycker jag, eller råkar den bara haft ett par bra år?, och någon enstaka luktgräsfjäril och några pärlgräsfjärilar flyger än liksom ängssmygaren. Det ersätts nu med citronfjäril och nässelfjäril vars sommargeneration har börjat kläckas, snart följda av framför allt påfågelögat.
  Det är heta dagar men på eftermiddagen drog ett åskväder förbi och sänkte temperaturen och slog ut elen för en stund; allt lyse slocknade i affären på Vätö och eftersom det inte finns några fönster i butikerna numera så blev det kolmörkt. Men vad gör det! Vi har alla våra kära mobiler och när vi tände ficklamporna i dem och gick omkring där i butiken kom jag att tänka på kräftfiskenätterna med alla lampor som glimmade i mörkret. Här kunde shoppingen fortsätta och när elen återkom så var det inte mer med det!
  Även detta en bild ur vårt moderna Sverige. (2021-07-13)






Drevet går vidare.
Jag rapporterade i ett tidigare inlägg om stridigheterna inom jägarorganisationerna. Syftet med jakten inom förbunden är för en utomstående litet oklar, men bytet i den största sammanslutningen, Jägarförbundet, blev ett antal ordförandekandidater. Det gav förstås en besk eftersmak och drevkedjan marscherar därför vidare på insändarsidorna och säkerligen även på andra håll. Vi får se var det slutar. Ilskan utåt riktar sig förstås mot vargarna – men också mot den sittande regeringens beslut att frånta Jägarförbundet det s.k. “allmänna uppdraget” som
  “innebär att pengar ur viltvårdsfonden delas ut till framför allt Svenska Jägarförbundet som sköter jakt och viltvård i Sverige, genom att bland annat ansvara för information om jakt, viltövervakning, älgförvaltning och jägarutbildning”,
  som en moderat politiker formulerar det. Fonden finansieras genom det jaktkort som alla aktiva jägare tvingas att lösa (f.n. 400 kr/år). Eftersom jägarna betalar fonden ska också jägarna själva besluta om medlen, så det så! Säger vår moderate politiker och andra inom missnöjesreserven inom järgarkåren. Så bra! Ska vi alltså säga att Motormännens riksförbund i fortsättningen ska förvalta och besluta om de miljarder i olika skatter som vi bilägare betalar?!
  Ungefär samtidigt som vår moderate politiker laddade bössan rapporterade en annan av jägarsajterna om en fördubbling av viltskadorna inom lantbruket. Det är Jordbruksverket som uppger att de 88.000 ton spannmål som 2014 förstördes av viltet förra året hade växt till 165.000. I en annan rapport uppger Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, att den totala kostnaden för viltskador uppgår till 18 miljarder. Vildsvinen orsakar skador för 1,1 miljarder årligen enligt en beräkning av SLU (Statens Lantbruksuniversitet). Älg och kronvilt betar och fejar sönder skog för 11,9 miljarder enligt Skogsbranschen. Samhällets kostnader för viltolyckorna uppgår enligt Trafikverkets och SLU:s beräkningar till 5 miljarder. Mot detta kan ställas jaktens (av SLU) beräknade rekreationsvärde på 4,5 miljarder.
  Även om dessa siffror knappast är huggna i sten så kan man ändå konstatera att viltet inte bara är oss till stor glädje – utan också orsakar stora skador för många medborgare.
  Kanske kan man därför ifrågasätta hur Jägarförbundet med sina väl tilltagna medel ur Viltvårdsfonden har lyckats med “att ansvara för viltövervakning och älgförvaltning”.
  Och kanske är det ändå en ganska bra idé att lägga över det uppdraget på Naturvårdsverket! (2021-07-08)

Bilden. Morfar i passet på Bengts hygge den 16 oktober 1972.
Ur min bok Dagbok från Älgjakten i Anderssvedja 1967 - 2015





Bondfångeri.
Det är bra att Annie Lööf och centern markerar mot de fascistiska demagoger som leder SD, det ska hon ha heder för. Kanske känner både hon och centerns övriga ledning att en högerregering idag med skojaren Kristersson i spetsen baserad på Jimmie Åkessons, Ebba Busch och Ryamko Sabunis nåd är en väl skakig och osmaklig blandning; kanske hoppas hon på en viss sanering fram till nästa års val i ledarskapet för de övriga f.d. allianspartierna?
  Men hur är det med hennes två politiska krav för att stödja Löfven?
  Hon vill lätta på strandskyddet för att, som hon säger, utveckla landsbygden. Jag känner också till beslut om byggnadslov där nitiska och fyrkantiga tjänstemän topprider paragraferna; men ändå. De allra, allra flesta på landsbygden bor faktiskt inte på sjötomter utan mer eller mindre långt från närmaste vatten. För denna stora majoritet blir det en försämring om man minskar deras möjligheter att komma ner till sjöar och andra vattendrag. Tänkte inte på det! Kravet är dessutom, och framför allt, en cover up för att dölja centerns och övriga riksdagspartiers mångåriga landsbygdsfientliga politik, där den hårdhänta utslagningen av jordbruket är en central fråga. Centern är nära lierad med de ekonomiska krafter som, med stöd av EU-politiken, centraliserat kapitalet till ett fåtal stora enheter där resten läggs ner och en allt större del av maten istället importeras. Man kan också peka på andra faktorer som infrastruktur, vägar, vård, skolor som också dras boert från landsbygden och de mindre orterna. Här skulle centern kunna göra en insats om bara viljan funnes hos dem som styr partiet. När det till sist gäller strandskyddet kan man också notera att där jag bor, på rikemansön Lidingö, omges vi av vatten och attraktiva sjötomter i mångmiljonklassen – men även här bor de allra, allra flesta INTE vid vattnet och vi är tacksamma för strandskyddet som åtminstone håller vissa bitar, faktiskt rätt stora områden, fria från bebyggelse så att även vi kan njuta av stränderna.
  Sug på den du, Annie Lööf (som f.ö. själv bor tvärs över fjärden, i Nacka, med liknande förhållanden som på Lidingö)!
  Det andra kravet gäller skogen. Den som inte bara springer mellan sammanträdesrummen i regeringskvarteren och bankplatsen i centrala Stockholm vet mycket väl att de som äger skogen i stora drag gör det de vill: avverkar på det för dem mest profitabla sättet. Som betyder kalhyggen med efterföljande industriskogar. Så ser det ut. Det finns naturligtvis för dem som för alla oss andra vissa regleringar och vissa krav på öppenhet vad de gör, och tänker göra. Det vill de helst slippa; det är ett typiskt kapitalägarbeteende. Som dock möter på visst motstånd och därför är de krav på slopad, eller åtminstone ännu mindre reglering i skogen att skjuta sig själv i foten. Det finns ökande miljökrav på större hänsyn i de länder som importerar våra skogsprodukter; ska vi ställa oss i skamvrån? Sedan är det ju även här så att de allra, allra flesta som bor på landsbygden och de mindre orterna INTE äger någon skog – men gärna vistas där på sin lediga tid. Eller bara har den som en vacker fond till den egna villatomten. Tänkte inte på det! Även här är det de stora kapitalägarintressena som styur centern och övriga partiers politik. De har redan lagt under sig det mesta och tvingat fram en hårdhänt behandling av skogen, nu vill man få fria händer med den relikt av kulturskog som ännu finns kvar. De är dessutom dubbelt skyldiga till den snedvridna skogspolitik som förs, det är samma krafter som gjort jordbruket olönsamt vilket har lett till att privata markägare tvingas att ta ut så mycket de kan ur skogen för att överhuvud taget få någon avkastning på fastigheten.
  Så är det med Annie Lööfs politiska krav. Håll fast vid avskyn inför Jimmie & co, men tänk en gång till om övriga krav! Sedan finns det också andra tokigheter i din politk, men det får vi ta en annan gång! (2021-07-06).





Några råd till Nooshi Dadgostar.
Alla vet att socialdemokraterna, liksom miljöpartiet, centern och liberalerna, har bundit upp sig för att genomföra det steg mot marknadshyror som den numera beryktade punkt 44 i januariöverenskommelsen innebär. Det är brist på bostäder, det behöver byggas mer och det säger alla – men det ska ske genom att man höjer hyrorna i det nya som byggs. Hur dum får man bli? Hur dum som helst är mitt svar, när man värnar om och vill ytterligare berika kapitalägarna och de redan välbeställda, mina grannar här på rikemansön Lidingö. Löfvén & co hänvisar till att de har infört ett investeringsstöd till nybyggnation på 4 miljarder. Bra! Men det räcker inte långt. Samtidigt fortsätter man nämligen med, ja tom ökar på, rot- och rutbidragen, som nu är uppe i närmare 20 miljarder om året (varav flera hundra miljoner skickas till dem som bygger om sina villor och lägenheter på franska Rivieran och spanska solkusten, det är sant!). Ränteavdragen, som skenar och nu är uppe i över 30 miljarder borde naturligtvis begränsas. De pengar som då frigörs ska föras över till subventioner av nybyggande, så som man gjorde tidigare, vilket lade grunden för miljonprogrammet.
  Jag hoppas nu att Dadgostar innebär ett trendbrott inom (v), att man släpper den Sjöstedtska mfl mesigheten som, förutom i vissa fall ren principlöshet, innebar att i sista stund stödja (s) oavsett vilken skit de presenterar. Hoppas verkligen det! Sjöstedt kan väl f.ö. skicka hem den “lapp” han påstod sig ha fått av Löfvén när han godkände honom och hans usla regeringsförklaring. Dadgostar borde ringa Gudrun Schyman och få litet tips om hur man, som hon, i hennes bästa stunder, stod rakryggad för sin sak när de högerinriktade journalisterna ansatte henne. Eller varför inte studera Jimmie. Han missar minsann inte ett tillfälle att klart och tydligt och utan skygglappar propagera sin sak, oavsett hur mycket journalisterna försöker snärja honom. Han, liksom den lika eländiga Ebba, passar på att inte bara snacka om hyrorna utan nu, när strålkastarljuset är riktade på det svenska politikerkastet, även dra fram saker som sjukvården, kriminaliteten, etc, ur deras fatabur. Det borde även Dadgostar göra, och bland annat presentera ett fylligare, men slagkraftigt, bli inte för omständlig!, bostadsprogram. Passa på nu och låt inte de fascistiska demagogerna spela fritt (deras svartmålning av läget i Sverige saknar ju rim och reson)! Hyrorna är ju bara droppen, bakom ligger den eländiga arbetsrättsreformen, där Sjöstedt lät sig kollras bort, slakten av arbetsförmedlingen, värnskatten, höjda och utvidgade rut-bidrag m.m, m.m. Liksom det faktum att jag, å andra sidan, jag som ska leva på en vanlig arbetarpension, inte har sett röken av några nämnbara förbättringar. Osv... Där du, Dagostar, har du flera uppslag! Löfvén och det övriga (s)-högergänget sopar banan åt högerextremisterna, men jag hoppas att du fortsätter att sätta emot litet! (2021-06-22)





Fasterna och Hosjön.
Min syster Eli Åhman-Owetz hade release på sin nya roman "En bättre människa" den 22 maj. Releasen hölls på Storbol, våra farföräldrars gård i Fasterna. Gården ägs idag av kusin Jörgen som driver den tillsammans med sin sambo Gabi. Jörgen skötte korvgrillningen och i bakgrunden ses den renoverade smedjan där paret säljer säljer grönsaker och kött från den egna gården.

När man är på releasemingel i Fasterna är det inte så långt till Knutby och Hosjön, som i min fältbiologiska ungdom i Norrtälje var ett givet utflyktsmål. Vi var där några gånger 1962 och -63 och kanske var jag där vid ytterligare något tillfälle, men sedan föll lokalen i glömska... Både 1962 och 1963 hade vi ett tältläger vid sjön i månadsskiftet maj - juni, 1962 var vi hela femton ungdomar som skådade under två dagar. Jag har anteckningar från exkursionerna, vi såg det man kan förvänta sig vid en fågelsjö, inklusive brun kärrhök och rördrom; de arterna obsade vi även vid årets besök vid sjön. Däremot såg vi inga skäggdoppingar i år men istället ett, som vi bedömde det, häckande, storlomspar. Det starkaste minnet från 1962 var för min del törnsångaren, som jag såg och, framför allt, hörde för första gången. Den sjöng, med sin aggressiva, sammanpressade strof, oavbrutet i skogskanten i närheten av tältplatsen. I år gladdes vi åt det nya fina fågeltornet på en udde i sjön och den spännande stigen dit ut genom en nästan urskogsartad strandskog. Hade vi kommit några dagar senare hade vi kunnat lyssna till den mindre flugsnapparen i skogen och den mindre sumphönan som har spelat under flera veckor i vassarna kring tornet. (2021-06-19)



Smedjan vid Storbol som den såg ut den 25 december 1964.


"Utsikt från ängarna mot Hosjön" lyder bildtexten (tv), men oklart var den är tagen. 1 juni 1963.


Lasse Olsson i ekan vid badplatsen i Hosjön, ön i bakgrunden densamma som kan ses till vänster på panoramabilden. 1 juni 1963.



Usikt över Hosjön från det nybyggda fågeltornet, här något förvrängt! 22 maj 2021.





Jakt och jägare.
Nu går drevet inom jägarorganisationerna.
  Inför årsmötet i den största organisationen, Svenska Jägareförbundet, har det rått stor oenighet om vem som ska tilldelas det bästa passet, ordförandestolen. Valberedningens första kandidat försvann snabbt och en ny utsågs. Men ungefär som i riksdagen opponerade sig en majoritet av länsföreningarna och utsåg, åtmisntone för en utomstående, på oklara grunder en egen kandidat. Nu visade det sig emellertid att denne har litet trassliga affärer, så illa skötta att Jägarförbundet, där kandidaten alltså satt i styrelsen och nu kandiderade till bästa passet, måste anlita Kronofogden för att driva in pengar som kandidaten var skyldig förbundet! Han tvingades förstås bort, både från kandidaturen och passet i förbundsstyrelsen. Återstod återigen valberedningens förslag. Kritikerna arbetade febrilt och natten före förbundsstämman kunde drevkedjan driva fram en ny kandidat som dagen därpå vann omröstningen med 27 röster mot 21. Med följd att valberedningens kandidat och förbundets generalsekreterare lämnade alla förtroendeuppdrag.
  Vad gäller oenigheten? När man en tid har följt jägarföreningarna på nätet får man ett intryck av att här har vi en del av missnöjesreserven, ja, jag skulle nästan vilja säga en hangaround till Jimmie och Ebba och Ulf och deras trollfabriker. Det är vargen, förstås, de är till besvär för jägarna i de områden där de finns, utan tvekan. Men de är 300 medan de grisar som jägarna har fött upp, släppt ut och nu matar, är 300.000 och orsakar betydligt större problem och skador för många fler människor än de 300 vargarna. Liksom de 150.000 eller fler hjortrana. Men det skriver man inte. Regeringen föreslog nya regler för ripjakten vilket väckte vrede (förslaget har nu tagits tillbaka). Polisen har slagit till mot misstänkt illegal jakt, och det skulle man inte ha gjort. I synnerhet inte om den misstänkte är en känd miljonär i träbranschen. Jägarförbundet har tidigare haft närapå en myndighets ställning, vilket den bit för bit har fråntagits och arbetsuppgifterna har lagts över på Natutvårdsverket, som i sig är ett hatobjekt eftersom de är inblandade i vargförvaltningen. Och nu har de dessutom hittat på att pengar ur Jaktvårdsfonden även kan delas ut till jaktkritiska organisationer, i varje fall i teorin... Osv, det finns mycket att förarga sig över. Här som på andra håll har den Jimmiska och Kristerssonska nerskitningen av debatten, det irrationella och uppskruvade och uppskrämda tonläget slagit igenom. I den andan beslöt Jägarförbundet 2015 att avbryta samarbetet med WWF, Världsnaturfonden, eftersom de är (påstådda) motståndare till jakt (men Konungen, som är WWF:s beskyddare, är som bekant jägare). När några medlemmar några år senare i en insändare föreslog ett omtag i frågan tog det hus i helvete. Enligt den fristående tidningen Jaktjournalen kan detta vara en utlösande faktor till de stridigheter som har lett fram till turbulensen kring årsmötet i Jägarförbundet: var man för eller emot att man ens tänkte i den riktningen (är det inte litet korkat, eller åtminstone otaktiskt, att bli fiende till en organisation som WWF) och dessutom publicerade en sådan insändare!
  Samtidigt pågår också stridigheter inom den mindre, konkurrerande jägarorganisationen, Jägarnas riksförbund.
  Man får väl säga att det, mot bakgrund av det som nu pågår, är tur att man har tagit ifrån Jägarförbundet myndighetsuppgifter/ansvar, på samma sätt som man kan tacka gud för att inte SD och Kristerssongänget har ansvarat för pandemibekämpningen.
  Men det ger en föraning om hur det kommer att bli om man låter (höger)extremisterna att i än högra grad föra taktpinnen. Avväpna dem, eller låt dem åtminstone nöja sig med lösa skott! (2021-06-17)





Fortsättning...