Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg







11 september.
Det är den 11 september, årsdagen av den USA-stödda kuppen i Chile 1973 och årsdagen av terrorbombningen av World Trade Center i New York 2001. Det attentat som USA tog som förevändning för att inleda ett tjugo år långt krig mot Afghanistan. De som inledde kriget och förde det och ansvarade för 100-000-tals afghaners död och fördrivning och utomrättsliga avrättningar, även svenskar var inblandade i morden, går fortfarande fria. Men Julian Assange, som är en av dem som avslöjat skändligheterna, sitter inspärrad i ett fängelse i London. Så ser världen ut och om allt detta handlade dagens möten på Odenplan i Stockholm. Många bra tal av Sigyn Meder, Lars-Gunnar Liljestrand, Arne Ruth, Lorena Delgado Varas, mfl. Men tyvärr är det alltför få som bryr sig och därför fortsätter skändligheterna och Sveriges deltagande i dem. Exempelvis Afghanistan: Den svenska riksdagen och regeringen godkände den tidigare genomkorrumperade quislingregeringen och skickade miljarder till den; men nu vägrar man godkänna den nya regeringen och tänker uppenbarligen delta i de ekonomiska sanktionerna mot den.

  • Länk till en nytkommen vitbok om Sveriges deltagande i kriget mot Afghanistan




    Lorena Delgado Varas


    Sigyn Meder.




    Arne Ruth


    Aliro Cerda Romero


    Lars-Gunnar Liljestrand.






    Bårby källa.

    Med Linné på Öland - 6: Bårby källa
    Vi går en vandring över alvaret till Bårby källa. Bitvis är det mycket enbuskar men vandringsleden är utmärkt med små stenrösen som blir till små konstverk i sig. Där alvaret breder ut sig nästan helt utan växtlighet med släta kalkstenshällar påminner det, med lite fantasi, om landningsbanor. Och faktiskt landade på förmiddagen den 6 augusti 1944 ett amerikanskt bombplan, en Flygande fästning, på alvaret vid Resmo. Den hade fått tekniska problem på väg mot sina bombmål i Tyskland och tvingats vända och nödlanda på Öland. Och inte nog med det, efter litet reparationer löft den från alvaret och återvände till Storbritannien! Hur f-n det nu gick til. Det ser slätt ut, men där finns också många karstsprickor i kalkhällarna. Linné noterade dem under sin öländska resa i juni 1741 när han stod uppe på Mysinge hög och räknade till nio kyrkor (jag ska kolla någon dag hur många man kan se idag!) men också såg något annat:
      “Alvarden sågs ifrån Mysingehög helt brun med gröna ränder längs och tvärtföre strukna lik en landkarta. Vi undersökte ordsaken härtill, då vi funno under en hel torr, steril, brunaktig mylla, knappt av en tvärfingers djup, själva alvarden av en häll eller golvskiffer, rämnad såsom is i en starkaste köld. Över dessa rämnor växte gräs, emedan fuktigheten i springorna längre kunde kvarhållas och ej så lätt bortbrännas som på flatan.”
      Det har regnat på sista tiden och därför blommar en del växter upp igen på alvaret, inte minst ölandstoken. Linné träffade på den i Torslunda “strax fingo vi se Ölandstoken, en växt den vår håg så mycket efterlängtat, sedan åtskillga riksdagsmän i Stockholm den för oss nämnt”
      “Tok kallas på Öland en buske, som i hela världen är mycket rar, ty botanici veta ännu intet annat ställe i världen var denna växer, mer än endast uti York i England, och där han nyligen blivit observerad uti Sibirien, vartill nu änteligen kommer Ölands södra del. /.../
      Växten kallas Potentilla caule fruticoso, hon stod på tuvor på alvarden jämte låga platser, på vilket vattnet stått hela vintren. Hon är stor som en lavendel eller isop, har gula blommor och släpper årligen sin yttra bark. Samma buske brukas nu i trädgårdarna till låga häckar, där han trivs väl. Ölänningen använder honom till ingen nytta utom att av honom, emedan hans ris är styvt och hårt, göra viskor till kärils skurande.”

      Vid Bårby källa ska det finnas rester av en fårvaktarkoja, ett minne från det förrförra seklet då herdar vaktade byarnas fårhjordar på alvaret. Linné reste här när djurgårdsinrättningen fortfarande gällde, den avskaffades först 1801, och hela Öland var en kunglig jaktpark. Bönderna fick inte inneha jaktvapen och inte röra det kungliga villebrådet som därför, ungefär som idag på många ställen i Sverige, kunde härja fritt på åkrarna. Man var tvungen att skydda odlingarna:
      “Här brukas fuscus (tång/JÅ) att täcka vaktarekojor med, ty folket måste hålla väktare om sommarn över säden, att ej hjortar och vildsvin må henne uppäta.”
      Dovhjortarna stängdes så småningom in på södra udden bakom Karl X Gustavs mur och de och vildsvinen utrotades på resten av ön. Nu är de tyvärr kanske på väg tillbaka, enligt pressuppgifter misstänks det ske en illegal utsättning av både hjort och vildsvin. Med erfarenhet från Sörmland och Roslagen kan man bara säga: Gud bevare öläningarna från vildsvin och hjortar!
      Vi har fina dagar här på Öland, och även om världens larm når oss genom media med alla dessa ockupationsdemokrater som gråter över att USA & co äntligen har tvingats att lämna Afghanistan så låt mig sluta med ännu ett citat från Linné, när hans resa
      “ställdes åt Resmo längs efter lantborgen /.../ och vägen låg genom de skönaste lundar man någonsin sett, som vida uti skönhet övergingo alla orter i Sverige och tävlade med alla i Europa. De bestodo av lind, hassel, och ek med slät och grön jordmån utan stenar eller mossa. Här och där såg man de härligaste ängar och åkerfält. En som blivit trött vid denna världenes ostadiga sinnelag och söker undandraga sig dess fåfänga uti ett stilla obscuro, kan aldrig finna angenämare retraite”. (2021-09-06)

  • Med Linné på Öland - 5: Borgholm
  • Med Linné på Öland - 4: Gaxa
  • Med Linné på Öland - 3: Kapelludden
  • Med Linné på Öland - 2: Ottenby
  • med Linné på Öland - 1: Hallnäs





    Jordtistel -- så vacker, men så vass när man oförsiktigt sätter ner händerna på marken!


    Slånbären mognar bland enbuskarna på alvaret.


    Mittlandsmuren vid Bårby källa.


    Karstsprickor.



    Mysinge hög.





    Kon-Tikimuseet.
    Kanske fick han litet rätt till slut Thor Heyerdahl. Hans teorier om att Polynesien och andra Stillahavsöar ursprungligen befolkats från Sydamerika, eller rentav Afrika, vilket var grunden för hans båtäventyr, har väl ingen större tilltro i vetenskapen, som anser att de är koloniserade från Asien. Däremot har nyare DNA-forskning visat att det har förekommit tidiga besök i övärldarna från Sydamerika.
      Och visst är det intressant att gå omkring i museet och imponeras av de stora båtarna, Kon-Tiki och Ra II, och de vackra föremål som han tog med sig hem från Påskön. Där var han också och forskade. Kon-Tiki som var byggd av balsaträ seglade från Peru till Polynesien 1947, resan tog 101 dagar. Hans nästa båtprojekt var att segla med en papyrusflotte från Marocko till Barbados. Den första papyrusbåten, Ra I, havererade 1969 på grund av en felkonstruktion. Nästa försök året därpå med Ra II gick bättre, på 57 dagar seglade man 600 mil från Marocko till Barbados. Han var en aktiv man Heyerdahl och hann med flera projekt innan han avled 2002, 88 år gammal. Det kan man lära sig mer om vid ett besök i det spännande museet!

    En av hans döttrar, Marian Heyerdahl är konstnär och ställde 2009 ut sina verk på det numera tyvärr stängda Edsvikens konsthall. Vi var med på vernissagen och tog några bilder.



    Ra II.


    Skulptur som Heyerdahl tog med sig hem från Påskön.


    Skulptur som Heyerdahl tog med sig hem från Påskön.


    Juni tittar fram ur en rekonstruerad grotta från Påskön.





    Afghanistan.
    USA har under förnedrande former tvingats att lämna det land som man under 20 år folkrättsvidrigt har ockuperat. Med stöd av bland andra Sverige. De har mördat 100.000-tals afghanska medborgare och tvingat ännu fler att fly, några har till slut landat hos oss. Svenska media gråter – inte över alla döda och den förstörelse och den förnedring som det USA-ledda kriget har orsakat, utan därför att ockupanterna har tvingats att lämna landet. Det är så avskyvärt som det brukar vara och allra värst är förstås Utrikesministerns tårar. Hon som stöder kuppmakare och USA:s alla nedrigheter runt om i världen men inte ens kan garantera den egna personalens säkerhet mot den hemska fiende som hon målar upp. Fy fan!
      Det är en religiöst färgad rörelse som har befriat landet, en rörelse med en del old fashion-åsikter. Kanske blir det en stat liknande den i Iran och Saudiarabien. Om Iran kan man säga att USA och Sverige m.fl länder genom att ekonomiskt blockera landet indirekt hjälper till att hålla de extrema politikerna/kapitalägarna vid makten. I Saudiarabien håller vi dem och deras piskstraff, lönnmord och krig mot grannarna öppet under armarna genom våra vapen och oljeköp. De länder i regionen som däremot för en mer sekulär politik gör vi däremot allt för att krossa, som nu Syrien. Där, där flickorna redan får gå i skolan, arbetar vi under USA:s och Turkiets ledning för att hjälpa en extrem högerrörelse under islamistisk flagg till makten.
      Afghanistan är en bricka, men en viktig sådan, i det stora världspolitiska spel som pågår och som grundar sig i den hårdnande kampen om kapital och marknader och resulterar i de omfördelningskrig som redan har startat. Carl Bildt är ju USA:s lilla kille och sörjer därför också han reträtten, men han förstår världspolitiken lite bättre än vår inskränkta utrikesminister och andra ledande politiker och journalister som är på väg att leda oss in i fördärvet:
      “Det är självfallet bekymmersamt”, skriver han med anledning av USA:s snabba reträtt, och fortsätter, med “ett USA som vill mindre och vågar än mindre är ett USA som inte på samma sätt kan bidra till internationell stabilitet.
      Det påverkar faktiskt också oss.”

      Nja, USA vill nog men kan inte längre lika ensidigt dominera världen och göra som de vill, de kan inte lika självklart som vi har varit vana vid sedan andra krigets slut upprätthålla deras “internationella stabilitet” som Carl Bildt sörjer. Afghanistan är ett exempel på detta.
      “Det påverkar faktiskt också oss”, skriver han och där har han så rätt. Den omgruppering som nu sker och de hårda motsättningar det skapar måste även vi ta hänsyn till. Det är därför en vansinnig politik att göra som kapitalägarna och deras politiker i samtliga partier utom möjligen, möjligen (v) att surra oss ännu hårdare kring masten i det om än inte sjunkande, men starkt läckande USA-registrerade skeppet! (2021-08-16)

    Bilden. Maj-Britt Theorin talar vid opinionsmötet mot Sveriges deltagande i Afghanistankriget, Mynttorget 16 december 2013.

    Länk till Carl Bildts kommentar





    Linné på Öland - 5: Borgholms slott.
    3 juni 1741.
    “Man gick upppåt slottet tvärt för lantborgen, där man fåfängt söka äkta violer, men fann Adoxam (desmeknopp), Veronicum hederrulae folio (murgrönsveronika) och Prenathen (skogssallat).
      Borgholms slott låg på en angel, som lantborgen formerade på nordvästra sidan av Öland. Slottet var ansenligit, på 4 sidor uppbyggt, omgivet av murar. Emellan slottet och murarna var fältet uppfyllt så högt som murarna voro. Fyra runda torn eller ett på vart hörn av slottet. Trätak, men södra sidan hade varken tak, fönster eller inredning. Murar och väggar voro uppbyggde av kalksten eller Ölandssten, hade alltså intet tagit skada av vattnet, fast i många år otäckte. Detta slott sades vara anlagt av Carolus X uti dess minorennitet (omyndighet) och var denna tiden besatt av 5 à 6 man av Fortificationen.”

    Vi besöker Borgholms slott, nästan på dagen 280 år sedan Linné red förbi här. För så var det väl, de gjorde ett kort stopp och Linné konstaterade att slottet var “ansenligit” och han noterade att den södra sidan saknade både tak och inredning, men så mycket mer var det inte. Sällskapet fortsatte för att ägna sig åt det som verkligen intresserade dem: växtligheten, odlandet, folklivet, tänkbara nya bidrag till folkhushållet.
      Det slott som Linné såg var Johan III:s slott som Karl X Gustav låtit modernisera och delvis byggt om efter Nicodemus Tessins ritningar. Ursprungligen fanns här en medeltida befästning som man kan se som modell i det intressanta slottsmuseet. Där fanns det s.k. Kuretornet i anläggningens mitt, det revs vid Karl X:s ombyggnad. Linné noterade att den södra längan ännu inte var färdigbyggd, och det skulle den heller aldrig bli; hela slottet blev till slut en ruin vid den förödande branden 1806. Redan under Linnés tid hade det förlorat sitt militära värde och därför fanns det som Linné noterade bara “5 à 6 man av Fortificationen” där. Efter freden i Roskilde 1658, där Sveriges erövring av Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän fastställdes, var Borgholms slott inte längre en gränspostering.
      Men vacker är den och så här som ruin, avskalad, får man nästen en bättre uppfattning om hur gigantiska dessa slott var och är, och hur mycket blod, svett och tårar de har kostat!




    Modell av den medeltida befästningen.


    Arkitektbröderna Pahrs och Johan III:s slott.


    Tessins och Karl X Gustavs slott.


    Johan III och första hustrun Katarina Jagellonica.



    Utsikten mot sydväst, mot det då danska fiendelandet.





    Flugblomster, Knisa mosse 11 juni 2021.

    Ett potpurri av ölandsblommor, juni 2021.



    Krutbrännare och getväppling, Knisa mosse 11 juni 2021.


    Tulkört, Tota, 11 juni 2021.


    Salepsrot, Knisa mosse, 11 juni 2021.


    Tandrot, Lilla Horns löväng, 14 juni 2021.


    Vejde, Sandvik, 14 juni 2021.


    Skogskovall och ängskovall, Lilla Horns löväng, 14 juni 2021.


    Gul och vit fetknopp, Sandvik, 9 juni 2021.


    Linnea, Vargslättens naturreservat, Böda, 10 juni 2021.


    Spindelblomster, Vargslättens naturreservat, Böda, 10 juni 2021.


    Vallmo och lammöra, Sandvik, 9 juni 2021.


    Gräslök, Sandvik, 9 juni 2021.





    Augusti.
    Det är augusti och sommaren går mot sitt slut. Med dunder och brak och efterlängtat regn, det har kommit några rejäla skurar. Men solen återkommer och då flyger de sista dagfjärilarna. De flesta fjärilsblommorna har blommat över vid Stället med utsikten, här finns tyvärr knappt några senblommande rödklint och åkervädd, men kungsmyntan och lavendeln levererar ännu några blommor och där flög igår både hedblåvingen och den vitfläckade guldvingen; så vackra båda två. Och kräftorna verkar slå rekord i år, ovanligt många i mjärdarna, men så har det också varit ett par tunna år. Kanske beror det på att årets sommar hittills varit gynnsam – men framför allt att den sommar som den här generation föddes var en bra kräftsommar; när det nu var. Vi såg aldrig till någon knipa eller skrak i knipholken som vi satte upp i vintras – men nu har bålgetingarna tagit hand om den. Och murat igen det mesta av ingångshålet med sin beige pappersmassa, som de brukar. (2021-08-11) (2021-08-11)




    Hedblåvinge på lavendel.



    Fortsättning...