Postkoncernens nettoomsättning ökade under första kvartalet med fyra procent till 6,174 miljarder (5,915 samma period föregående år). Resultatet förbättrades med 150 miljoner till 400 miljoner (250).
I resultatet ingår en ersättning på 48,6 miljoner ur konkursen efter försäkringsbolaget Njord. Den främsta orsaken till det förbättrade resultatet är Postgirots kraftigt ökade vinst, från fjolårets 75 till årets 202 miljoner. Även Försäljning visar en resultatförbättring med ca 100 miljoner. Båda dessa enheter ska som bekant antingen säljas eller läggas ner/ut på entreprenad. Det är därför oroande att Posten Brev, som får en ännu större betydelse i det nerbantade Posten, försämrat sitt resultat med drygt 50 miljoner.
EU-direktivet: Fortsatt liberalisering - men monopol garanterar servicen Kommenterande artikel som beskriver gällande direktiv. För den som vill ta en genväg!
CityMail: Pengarna slut igen.
Stänger i Malmö och Göteborg - 150 anställda förlorar jobbet
CityMail gjorde 1999 ett sämre resultat än året innan. Återigen blev det minus och inte det nollresultat som utlovats så länge.
I syfte att förbättra resultatet aviserades i första hand en omläggning av utdelningsorganisationen, bl.a. genom att utöka antalet utdelningsdagar. Dessutom aviserade man en fortsatt expansionen i Malmö och Göteborg.
Under vintern och våren har aktiekursen hela tiden krupit neråt för att idag handlas i 35-40 kronor.
Ökade intäkter
Delårsrapporten för 1:a kvartalet 2000 presenterades den 27 april. Intäkterna har ökat med 9 procent från 96,9 miljoner (motsvarande kvartal förra året) till 105,6 miljoner och förlusten sjönk till - 5,5 miljoner (- 6,9). Enligt rapporten har resultatet belastats med omställningskostnader p.g.a. den nya utdelningsorganisationen. Det skulle förklara både den ökade förlusten under 1999 liksom minusresultatet 1:a kvartalet i år. Man uppger också att antalet anställda minskat från 1.000 till 800 anställda.
I rapporten sägs inget om hur det har påverkat personalens villkor.
Ebb i kassan
De ständiga förlusterna har lett till att det återigen är (nästan) slut med pengar i kassan. Mot den bakgrunden har styrelsen beslutat om två åtgärder. Dels tänker man snarast lägga ner utdelningen i Göteborg och Malmö. Dels föreslår man ännu en nyemission, den här gången på 62 miljoner kronor.
Även avvecklingar kostar som bekant pengar och en del av nyemissionen ska användas till detta. Det främsta skälet uppges dock vara att man behöver pengar till den internetbaserade satsning på adressuppdatering, AdressPoint, som man gör tillsammans med Posten.
Det stämmer säkert, men det grundläggande problemet är att kärnverksamheten fortfarande går med förlust. Kanske kan man komma på plus efter stängningen i Göteborg och Malmö, men det är tveksamt om det räcker för att företaget ska överleva med nuvarande inriktning och under normala affärsmässiga betingelser.
Politiska skäl
Det finns dock tre skäl för att CityMail kommer att leva vidare.
1. Det finns ett politiskt intresse för att CityMail ska finnas kvar på brevmarknaden som enda inhemska konkurrent till Posten. CityMail har ju av den anledningen backats upp av olika regeringar. Syftet med konkurrensen är inte att skapa bättre service utan lägre taxor för vissa av de större kunderna.
2. Åtminstone vissa inom postledningen vill börja lägga ut brevbäringen på entreprenad. Den dagen som det sker, kan CityMail börja tjäna pengar inom kärnverksamheten.
3. I den internationella omstrukturering som nu pågår i en allt snabbare takt är naturligtvis CityMail av intresse, som en stödjepunkt på den svenska marknaden. Bolaget har ju redan inlett samarbete med en av de stora aktörerna, Royal Mail.
Jan Åhman
2000-04-28
Postens årsredovisning 1999:
18 direktörer tjänar lika mycket som 200 sorterare
VD:s lön 254.000 i månaden * 2,3 miljoner till Dahlsten
"Ledande befattningshavares anställningsvillkor" lyder rubriken på ett intressant avsnitt i Postens årsredovisning för 1999.
Vi kan där läsa att VD Lennart Grabe förra året hade en lön på 2,67 miljoner för de 10,5 månader som han var anställd i Posten. Beräknat på helår blir det en årslön på drygt tre miljoner eller 254.000 kr i månaden. Det kan ju vara något att ta sikte på i lönerevisionen!
Dessutom betalade Posten in 1,7 miljoner i pensionspremier för VD. Det lär räcka till en något bättre pension när han går vid 60 år än vad de sorterare kan räkna med, som utnyttjar övergångsavtalet och slutar vid samma ålder. För dem handlar det om 60 procent av lönen, vilket i bästa fall ger så där en 11.000 kr/mån.
Inte bara VD
Inte bara VD utan också de övriga 16 personerna i koncernledningen har pensionsålder 60 år, medan den numera är 65 år för övrig personal i Posten (undantag för dem som - än så länge - får gå enligt övergångsavtalet). För dessa 16 personer har sammanlagt betalats in ca 16 miljoner i pensionspremier. Lönen för denna grupp redovisas finkänsligt nog inte i årsredovisningen. Uppskattningsvis har de i genomsnitt 100.000 kr/mån vilket ger en årskostnad på 19,2 miljoner.
Däremot framgår att samtliga i koncernledningen (oavsett anställningstid) har en uppsägningstid från arbetsgivaren på 12 månader. Om uppsägningen sker på arbetsgivarens initiativ utgår en avgångsersättning motsvarande lön och bilförmån för 12 månader. Som jämförelse kan nämnas att den sorterare som anställts i Posten from 1997 har en uppsägningstid på 1 - 12 månader. Men för att få 12 månader i vårt fall ska man ha arbetat minst 10 år i Posten och dessutom ha fyllt 55 år!
Även Dahlsten
Vi noterar också att Dahlsten lyckades norpa åt sig några miljoner de sista månaderna i företaget, närmare bestämt 1,7 miljoner i lön och 616.000 kronor i pensionspremier. Av de 1,7 miljonerna i lön utgör 283.000 kronor bonus. 283.000 kronor! Det är något annat det än våra fjortonhundra!
Inte heller styrelsen går lottlös från kalaset. De 12 styrelseledamöterna delade förra året på 975.000 kronor, varav ordföranden (Göte Bernhardsson) fick 194.000 kr (är det förresten någon som har sett till honom?), en höjning med 16 procent jämfört med föregående år - även den siffran kan tjäna som riktmärke inför årets löneförhandlingar!
Hutlöst
De som försvarar dessa höga löner brukar motivera hutlösheterna med att det dels inte skulle gå att få kompetenta människor utan dessa löner, dels att de som har sådana här löner och förmåner är så få; det spelar ingen roll i det stora hela. Om vi tar det sista argumentet först så är det förstås en ren lögn, vilket den som sysslat det minsta med löneförhandlingar vet: Varje krona spelar roll! Som exempel kan nämnas att de sammanlagt 42 miljoner som betalades ut i lön och pensionspremier till de 18 (arton) personer som ingick i koncernledningen under 1999 (inklusive Dahlsten) på ett ungefär motsvarar löner och pensionspremier för de drygt 200 (tvåhundra) SEKO-medlemmarna som var placerade på Tba Småenheten vid 1999 års löneförhandlingar!
Omfördelning
Dessa häpnadsväckande siffror är svaret på det första argumentet. För några år sedan gick det att få en chef till Posten för 80.000 i månaden, idag kostar det 250.000. Varför? Därför att postpolitiken är ett led i den omfördelningspolitik som förts de senaste tio åren med syftet att ta från vanligt folk och ge (ännu) mer åt de rika. Postens årsredovisning visar att bara inom Posten har det skett en kraftig omfördelning till fördel för dem i toppen; i nationell skala handlar det om ännu större summor och i världsmåttstock rör det sig om gigantiska belopp.
Frågan är bara hur länge det ska få hålla på!
Jan Åhman
Fyra miljarder back
Postens sämsta resultat någonsin
Pensionsskulden fortsätter spöka • 2 miljarder till Futurum
Posten gjorde 1999 en förlust på 4 065 miljoner kronor, en resultatförsämring på drygt 5 miljarder jämfört med 1998! 1998 års resultat uppgick till + 1 075 miljoner.
Rörelseintäkterna var i stort sett oförändrade, drygt 24 miljarder.
Det jättelika underskottet beror fr.a. på två faktorer.
Dels har man valt att 1999 bokföra ca 2 miljarder för kommande avvecklingskostnader i kontorsnätet.
Dels har nya regler för beräkning av pensionskostnaderna tvingat företaget att öka pensionsskulden med drygt 2 miljarder. Pensionsskulden är därmed uppe i mellan 11 och 15 miljarder, beroende på vad man räknar in i den. Större delen av skulden - men långt ifrån allt - garanteras idag genom Pensionsstiftelse 1996. Hanteringen av pensionsskulden är ett av de tydligaste bevisen på att den regering som sitter idag och de regeringar som suttit under 90-talet, inte är intresserade av Posten som ett stabilt statsägt företag på brev-, logistik- och betalningsmarknaderna. Så länge Posten var en statlig myndighet och mot slutet ett affärsdrivande verk, garanterade staten pensionerna. Därför gjordes inga avsättningar i förväg till personalens pensioner. När så Posten bolagiserades 1995 så tvingades företaget i princip att över en natt skaka fram pengar till hela den pensionsskuld som byggts upp under de statliga myndighets/affärsverks åren. En vansinnig ordning, men så vansinnigt är det i avreglerarnas värld. Posten försöker nu lösa denna hopplösa uppgift genom att föra över de flesta fastigheter av värde till Pensionsstiftelsen. Man hoppas på detta sätt i stiftelsen kunna bygga upp ett kapital som garanterar pensionsskulden, och helst också genom avkastningen kan bidra till kostnaden för utbetalda pensioner.
Säljer fastigheter
Så långt frid och fröjd alltså? Knappast. Även andra företag säljer numera ofta bort sina fastigheter. Det gör man för att få loss kapital som kan investeras i kärnverksamheten. Posten har förvägrats denna möjlighet genom avreglerarnas beslut. Fastigheterna har gått åt till att täcka den historiska pensionsskuld som staten borde ha stått för. Istället borde pengarna, exempelvis, ha satsats på de investeringar som - enligt vad man påstår - skulle behövas för att kunna behålla och utveckla Postgirot. Nu tvingas man istället sälja Girot för att få loss kapital att investera i resterande verksamhet. Om nu inte alla Postgiropengar går åt till att täcka Futurums kostnader!
Svarta hål
I och med att man säljer Postgirot säljer man också en lönsam del av Posten.
Om man undantar de två stora svarta hålen, Futurum och pensionsskulden, så blev Postens resultat förra året +236 miljoner. Även det är en försämring jämfört med 1998 då vinsten uppgick till +639 miljoner. Vill man leka med siffror kan man säga att utan Postgirot hade även "nettoresultatet" blivit minus. Postgirot gjorde nämligen en vinst på 270 miljoner 1999! Annars är det fortfarande Brev som är mjölkkossan; 1999 års vinst uppgick till 1 123 miljoner (1 431). Logistik fortsätter att gå med förlust, -91 miljoner (- 129). Utrikes gav ett överskott på 90 miljoner (133) medan Försäljning som vanligt gjorde en miljardförlust, -1 007 miljoner (-1 053). Nu bör man ha klart för sig att det finns en hel del intern bokföring i Försäljnings resultat liksom subventioner till Nordbanken.
Nytt Posten?
"Grunden är nu lagd för nya Posten", säger Grabe i en kommentar till bokslutet. Det får man verkligen hoppas; men frågan är om det stämmer. Agerandet kring pensionsskulden (och för den delen också Futurum - varför står inte staten för dessa kostnader?) pekar på motsatsen, liksom agerandet kring ASG-affären. Frågan är om ägaren verkligen vill satsa på Posten som en stark statligt ägd aktör på brev- och logistikmarknaden. Mycket talar enligt min mening för att de tänker fortsätta med att sälja ut allt som går att tjäna pengar på till profitörerna. Logistik ligger därmed i riskzonen. Den verksamheten är inte särskilt lönsam idag, men den kan vara av stort intresse för de tyska och amerikanska jättarna i branschen; allt kapital ska som bekant numera den vägen vandra. För brevaffären kan det istället bli andra lösningar för att tillfredsställa den omättliga "marknaden"; det är inte för inte som Postens ledning nu satsar på "partnerskap", som det så vackert heter.
Ett dystert bokslut som kastar mörka skuggor över framtiden.
Låt oss tillsvidare glädjas åt att NKI-index steg till 62 (59) och, sist men inte minst!, ViP:en från 52 till 56!
Jan Åhman
SEKO-Postens kommentar till bokslutet
SEKO-Postens kommentar till Postens bokslut
Postens styrelse har i dag fastställt bokslut för 1999. Resultatet blir en närmast osannolikhet förlust för året, men det finns logiska och speciella förklaringar till detta.
1999 års resultat blir -4 065 mkr, och det stora minusresultatet kommer från två olika avsättningar av engångskaraktär.
Den ena som handlar om avsättningar till omstruktureringen av kontorsnätet (Futurum) är vi själva högst skyldiga till, eftersom vi mycket aktivt drivit frågan om Postens skyldighet att ta ett stort ansvar för den personal som drabbas av de omfattande förändringarna i Postens kontorsnät. Denna avsättning uppgår till 2 100 mkr.
Den andra avsättningen av engångskaraktär rör pensionsskulden där Posten p.g.a. där nya beräkningsgrunder "tvingar fram" denna åtgärd. Avsättningen uppgår till 2 201mkr.
Själva rörelseresultatet hamnar på +236 mkr. Även om detta i sig kanske inte är något lysande resultat är det ändå bättre än vad som planerats i årsbudgeten.
Målen för såväl personaltrivsel som kundnöjdhet har ökat och överträffat målen enligt plan.
När det gäller affärsområdenas resultat har Brev och Posten Försäljning överträffat sina årsmål även om Brev presenterar en lägre vinst gentemot föregående år. Övriga affärsområden inte nått sina årsmål. PostNet var nära att nå årsmålet och har gjort en stark resultatförbättring, dock utifrån ett stort minusresultat. Största negativa avvikelsen återfinns hos Posten Logistik.
Det är möjligt att redovisningen av det negativa resultatet kommer att väcka en debatt i media och det är då viktigt att veta orsakerna till årets förlust, inte minst med tanke på att vi varit starkt bidragande till att det avsatts pengar till personalåtgärder i samband med omstruktureringen av kontorsnätet.
Hälsningar
Åke Kihlberg & Affe Mellström
(2000-03-15)
Ebberöds bank?
Fortsatta förluster för CityMail
CityMail ökade under 1999 sin omsättning till 374,1 miljoner kronor (318,6 miljoner föregående år). Trots detta fortsätter förlusterna. Under 1999 uppgick de till 53,6 miljoner. Bokföringsmässigt är det en förbättring med ca 5 miljoner.
Uppgörelsen med Posten innebar att CityMail fick en nettoersättning som hålls hemlig. Affärstidningarna uppskattar summan till ca 50 miljoner. Förlikningsersättningen har till "viss del intäktsförts" i 1999 års bokslut. Tar man hänsyn till denna engångsersättning har alltså CityMails resultat försämrats under 1999. Det som fr.a. borde oroa aktieägarna (och också gör det av aktiekursens utveckling att döma) är det kraftigt försämrade resultatet under andra halvåret. Förlusten för fjärde kvartalet uppgick till nästan 30 miljoner, dubbelt så mycket som sista kvartalet ifjol och tre gånger så mycket som tredje kvartalet 1999.
Rationaliseringar
För att få bukt med kostnaderna har bolaget infört en ny utdelningsorganisation fr.o.m. januari i år; den uppges komma att minska personalbehovet med 20 procent.
CityMail har under 1999 gett sig in på den internationella postmarknaden i nära samarbete med brittiska Royal Mail. Man förväntar sig en stark tillväxt inom detta område. I februari i år tog man hem en order som uppges vara värd 100 miljoner. Om ordern är lönsam, återstår att se. I vilket fall lär konkurrensen öka för Posten Utrikes.
I januari i år köpte CityMail 15 procent av Svensk Adressändring, tidigare helägt av Posten. Man räknar med att delägarskapet ska öppna möjligheter "till ökade satsningar inom området för registervård och adresshantering".
Berikar sig
Det är tveksamt om CityMail någonsin kan nå lönsamhet med nuvarande inriktning. Så länge investerarna skjuter till pengar så är bolaget ur ekonomisk synpunkt snarast att betrakta som en försörjningsinrättning för ett antal direktörer och närstående. Politiskt är bolaget en torped som använts för att bryta upp en förnuftigt reglerad postmarknad och ersätta denna med en marknad där de stora kapitalen sätter reglerna. Och där direktörerna och aktieägarna tjänar ännu mer pengar. För att återgå till ekonomin så kommer CityMail att visa svarta siffror den dag som Rosengren & co löper linan ut och lägger ut brevbäringen på entreprenad. Då kan CityMail tjäna pengar. På samma sätt som ägarna och direktörerna i de buss- och järnvägsbolag som numera berikar sig på den skattefinansierade kollektivtrafiken. Medan personalen får höjda pensionsåldrar, sämre arbetstider, indragna pisspauser och kortare semester. Om man överhuvud taget får behålla jobbet!
Politisk process
Avsiktligt skriver jag Rosengren & co och inte namnet på de direktörer i Posten som skriver under besluten. Visst kan - och skall - man hacka på Alerfelt & co, men det väsentliga är att detta är en politisk process; nämligen en politik i kapitalägarnas intressen. Sedan tycks det inte spela någon roll vilken färg som regeringarna har.
Det är lika f-t vi som får betala kalaset!
Jan Åhman