Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Rött och blått.
Silverstreckad pärlemorfjäril.
Jungfru Marie nycklar.
Skogsnätfjäril.
Hedblåvinge, honan närmast kameran.
Mindre bastardsvärmare (ev. bredbrämad) på rödklint i Fastarbyängen.
Sexfläckig bastardsvärmare.
Rudsjömossen.
Vi avslutar väl med det mest typiska: Ett kalhygge. Mörkmossen, Riala.
Bilder från Roslagen: Himmel över Långtögen.
Drönarfoto: Peter Fransson.
Väl kamouflerad. Kvickgräsfjäril, Rosättra 10 juni 2020.
Kvickräsfjärilen från ovansidan.
Kamgräsfjäril på svartkämpe.
Trolldruvan blommar.
Frige Julian Assange!
Himmel över Långtögen. Mitt 2019 i text & bild.
Viby by.
Tre skönheter i en bild: kungsängslilja, älväxing och myskgräs.
Angarn.
Klubbhornsstekel.
Rester av borgmuren.
Adam och Eva vid Sandviken i L:a Anderssvedja 20 april 1973. Numera utgången på lokalen.
Vårfingerört.
Den centrala delen av Stora Anderssvedja fotad från drönare den 5 maj 2020. Huvuddelen av byn låg inom det här området vid tiden för laga skifet. Foto: Peter Fransson.
Råsten N:o 4 i den tidigare rågången mot Gryta. Det framgår dåligt av bilden men det här är den högsta "omskolningen" av den råstenar som finns kvar idag. Själva hjärtstenen har fallit omkull.
Fanorna.
I väntan på att min bok om Anderssvedja ska komma från tryckeriet gör jag min nästan årliga vandring till Rialamossen. Det är sol men blåsigt och en sval nordvästan, ett bra väder när man ska gå i skogen, men inte så bra om man ska fota fjärilarna på blommorna som svajar i vinden med sina tunna stjälkar. Jag noterar att man nu har brutit ut all torv ur Sandamossen och fortsätter ännu en bit söderut. Det tar aldrig slut, snart har man brutit ut allt grus och all torv ur Rialaåsen. Det är kyrkan som äger marken och resten av skiftet är till största delen kalhugget, till och med tjäderspelet där folk hade rest en koja för att sitta på första parkett; nu är allt borta. Men glädjande nog stöter jag trots det upp en flock skogsfåglar ur skvattramet. Jag plockar mina deciliter med hjortron, skrattretande för norrlänningarna men en glädje för mig. Noterar också att det ser ut att bli en del tranbär till hösten. Sileshåret är på väg att slå ut medan Jungfru Marie nycklar snart har blommat över. Fåglarna har lagt av med sången för säsongen, men korpen hörs! En blåvinge är den enda fjärilen som flyger på mossen idag, jag hade hoppats på den svavelgula höfjärilen som jag såg här för några år sedan men den håller sig undan. Kanske har den flugit färdigt för i år? Längs vägen flyger några silverstreckade pärlemorfjäril och skogsnätfjärilar och en skogspärlemorfjäril. Dagens skönhetspris tas av de två hedblåvingar, en hona och en hanne, som suger nektar på den storväxta backvialen, som med sina långa vindlande stjälkar och djupröda blommor också den är en skönhet i sig. Rött och blått! Jag har inte sett den på så många ställen i Roslagsskogarna men enligt Upplands flora är den "tämligen allmän" i Uppland och den ökar. En teori är att den sprids med skogsmaskinerna till skogsbilvägar och hyggen. Den trivs i sandiga vägslänter och här i utkanten av åsen växer den på den gamla landsvägen.
Hemresan börjar men en fika i Wira, det gamla 1600-talsbruket som stängde ner på 1920-talet, men där det idag smids igen. Den vackra miljön kring Loån är ett populärt utfyktsmål.
Jag kör den krokiga vägen över Rumsättra och stannar till vid Fastarbyängen. Den växer nu igen i snabb takt sedan det mesta av betet har upphört och björkslyet tar över och kväver den gamla kulturfloran. Darrgräset, kamäxingen, ormroten, kattfötterna och vädden får det allt svårare. En gång ska det ha funnit gentiana här men jag har då inte sett till den. På det torra berget blommar ännu solvändorna, backnejlikorna, jungfrulinet och rödklinten och fr.a. det sistnämnda drar till sig en del fjärilar. Sexfläckig bastardsvärmare och mindre (eller bredbrämad?) bastardsvärmare sitter på rödklinten, orädda, väl medvetna om sin giftighet som håller fienderna borta.
Annars väntar vi på att Norge ska öppna för in- och utresa så att dottern med familj kan ta sig hit medan det ännu är sommar och skollov. Men vi i Stockholm får väl vänta till sist; det är tacken för att vi har röstat fram den högerallians som med sina skattesänkningar för de rika och sina privatiseringar har förkortat livet för så många gamlingar. (2020-07-24)
Nu är min bok om Anderssvedja klar och provtryck skickat. Om det är OK lägger jag en beställning om ca två veckor. Återkommer! Till dess bland annat koll på blåbär och svamp, som rapporteras om från vänner och fb! (2020-07-11)
Vi har en fix idé att leta efter Mnemosynefjärilen i det här området, den har rapporterats härifrån för nu rätt många år sedan. Nu har det emellertid vuxit igen sedan i stort sett allt bete har upphört, men några nunneört ska det väl finnas kvar! Några Mnemosyne blev det förstås inte, men väl kvickgräsfjärilar, aurora och nykläckta kamgräsfjärilar.
Nu har de än så länge små men naggande goda manifestationerna till stöd för Julian Assange och de andra visselblåsarna återupptagits. Idag intill Hakberget på Gärdet. Polisbilarna snurrade varv på varv på vägen nedanför och vi undrade om det verkligen var vår lilla skara som de visade så stor uppmärksamhet. Vi förstod senare, när vi körde bort mot Sjöhistoriska, förbi USA:s ambassad, att de förberedde sig inför nya manifestationer mot de härskande i USA-elitens våld mot landets medborgare i allmänhet och de svarta i synnerhet.
De som äger och styr USA, toppnamnen i Bank of America, Black Rock, Goldman Sachs, Wells Fargo, osv uttalar sig nu mot den senaste tidens illdåd, "vi står samman med er", säger Larry Fink, storägare och chef för Black Rock, världens största finansbolag, i ett uttalande och riktar sig till dem som har drabbats av de "förfärande händelserna den senaste tiden", morden på George Floyd och liknande övergrepp. Det här och flera andra liknande uttalanden från det härskande skiktet har fått en del godhjärtade svenska debattörer att tro att "USA:s absoluta finanselit står på demonstranternas sida", som en av dem uttrycker sig. Därför är demonstrationerna och mötena här i Sverige onödiga, deklarerar man och instämmer i kritiken mot ungdomarna på Sergels torg.
Så bra! Larry Fink & co har ju makten och rikedomarna så då kan de ju fixa så att det nu blir ett slut på flera hundra år av rasistiskt våld i USA. Och gentemot andra folk också, för den delen. Så kan vi andra sitta hemma framför våra datorer och ge goda råd till dem som ger sig ut på gatorna.
Fan tro´t att det funkar!
Och så var det ju det här med Assange. Han som tillsammans med Chelsea Manning och andra avslöjade några exempel på det institutionaliserade våld som garanterar Larry Fink & co:s rikedomar och nu straffas för det. Med guantanamoaktiga metoder, referaten från domstolsförhandlingarna i London är förfärande, det är tyskt 30-tal. Och Sverige hjälper till. Behandlingen av Assange och George Floyd är två sidor av samma mynt och det man kan önska sig och hoppas på är att de ungdomar som ser Floyd också ser Assange och Manning så att vi blir fler nästa gång, på Hakberget! (2020-06-13)
Vinbärsfukset sitter på gärdsgården i Viby by utanför Sigtuna. Här får man en liten uppfattning om hur det såg ut i min hemby i Roslagen vid laga skiftet i slutet av 1800-talet, även om de taken var täckta av halm; här är det vass. Sedan är det ju tyvärr så att det blir väldigt dött när det inte finns några djur på gårdarna.
Läs mer! (2020-06-03)
Jag skrev om den här platsen "Professor Tamms minne" , för fem år sedan. Tilläggas kan att området betas numera och att Sankt Pers nycklar blommar rikligt. Jag skriver mer om fastigheten och dess historia i min kommande bok om Anderssvedja by. (2020-05-23)
Vi gör en utflykt till Angarnsjöängen, fågelsjön i södra Vallentuna, men den här gången bryr vi oss inte så mycket om fåglarna, även om vi gläds åt den näpna mindre hackspetten som visar upp sig i hagen bortanför Olhamra gård. Vi har läst att Adam och Eva blommar i kanten på Klosterbacken, och det gör den. Den är inte så vanlig numera, på många ställen har den säkert försvunnit därför att betet har upphört. Den växte i kalvhagen vid mitt föräldrahem i Roslagsbro när jag var ung, nu finns där inga kalvar mer och inte heller några Adam och Eva; slyet har tagit över. Det är mycket folk på spängerna nere vid sjön kring Grävlingholmen och Lundbydiket för att se den rödstrupiga piplärkan, gulärlorna, vadarna, änderna och rovfåglarna. Vi följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer och håller oss undan trängseln och går istället nästan ensamma upp till berget och murresterna av den fornborg som byggdes här vid tiden för Kristi födelse, eller strax innan. Borgen och de andra fornlämningarna kring Olhamra ingår som en del i Michael Olaussons avhandling "Det inneslutna rummet – om kultiska hägnader, fornborgar och befästa gårdar i Uppland från 1300 f Kr till Kristi födelse".
När vi sitter och fikar med utsikt över sjön brummar det till bakom ryggen på mig, jag tänker bålgeting men det är en klubbhornsstekel som landar på min jacka. Där sitter den och putsar sina vingar och verkar trivas riktigt bra och flyttar ogärna på sig när vi ska gå. Den hette tidigare björkbladsstekel eftersom larven lever på björkens blad. Även som vuxen verkar den leva som vegetarian, den är alltså med sin tid, vilket man inte kan säga om bålgetingen, som gärna kalasar på sina mindre släktingar. Fast den gillar också sött från växtriket, vi såg den ofta sitta och slicka i sig saven från det blödande plommonträdet vid Eremitkojan och han som rapporterat in Adam och Eva hade också skickat med en nytagen bild på en bålgeting som lapade björksav. Och äpplen är den förtjust i, man bör se upp om man rör sig i äppelträden på sensommaren, där sitter ofta bålgetingar och äter av frukten. Nu var inte det något vi behövde oroa oss för idag när äppelblommen precis har börjat att slå ut och det är några månader innan det blir frukt igen och den senaste influensan förhoppningsvis har ebbat ut.
Och livet har blivit lika lätt som citronfjärilens flykt i hagen vid Klosterbacken i Angarn i södra Vallentuna en solig dag i mitten av maj. Fast det var kanske att ta i! (2020-05-15)
Arbetet med min bok om Anderssvedja by är nu inne i slutfasen. Coronan ställer till med litet problem men jag räknar med att bli klar till sommaren. Här kommer ett smakprov som pdf: Artikeln om de 37 råstenar som markerade byns gränser enligt skifteskartan. (2020-05-10)
Lyssnar i bilen ut till Angarn på den annars utmärkte Göran Rosenberg. Men idag verkar han ha vaknat på fel sida. Han ondgör sig över att Stefan Löfven vid sina framträdanden om Coronan har tre svenska flaggor bakom sig – och inte en enda EU-flagga. J-vligt skönt om du frågar mig. Vad har EU att komma med i det här sammanhanget? Inte mycket. De var lika dåligt förberedda som de flesta andra. Och de "stöd" de ger blir som alltid förenade med hårda, antifolkliga villkor; det är EU:s väsen.
Sedan kan man ju fråga sig varför man överhuvud taget ska ha en fanborg bakom ryggen när man ska tala om coronan. Det är trots allt inte den svenska Nationaldagen eller ett krig som gäller Sverige mot andra stater. Krigen förs visserligen, men i andra sammanhang och där den svenska fanan dras i smutsen: mot Syrien, mot Afghanistan, mot Iran, mot Venezuela, mot Kuba, mot Ryssland, osv. Bilden: Den svenska flaggan har hissats vid Eremitkojan och i förgrunden syns blommande svenska krusbär. (2020-05-10)
