Linné på Öland - 5: Borgholms slott.
3 juni 1741.
“Man gick upppåt slottet tvärt för lantborgen, där man fåfängt söka äkta violer, men fann Adoxam (desmeknopp), Veronicum hederrulae folio (murgrönsveronika) och Prenathen (skogssallat).
Borgholms slott låg på en angel, som lantborgen formerade på nordvästra sidan av Öland. Slottet var ansenligit, på 4 sidor uppbyggt, omgivet av murar. Emellan slottet och murarna var fältet uppfyllt så högt som murarna voro. Fyra runda torn eller ett på vart hörn av slottet. Trätak, men södra sidan hade varken tak, fönster eller inredning. Murar och väggar voro uppbyggde av kalksten eller Ölandssten, hade alltså intet tagit skada av vattnet, fast i många år otäckte. Detta slott sades vara anlagt av Carolus X uti dess minorennitet (omyndighet) och var denna tiden besatt av 5 à 6 man av Fortificationen.”
Vi besöker Borgholms slott, nästan på dagen 280 år sedan Linné red förbi här. För så var det väl, de gjorde ett kort stopp och Linné konstaterade att slottet var “ansenligit” och han noterade att den södra sidan saknade både tak och inredning, men så mycket mer var det inte. Sällskapet fortsatte för att ägna sig åt det som verkligen intresserade dem: växtligheten, odlandet, folklivet, tänkbara nya bidrag till folkhushållet.
Det slott som Linné såg var Johan III:s slott som Karl X Gustav låtit modernisera och delvis byggt om efter Nicodemus Tessins ritningar. Ursprungligen fanns här en medeltida befästning som man kan se som modell i det intressanta slottsmuseet. Där fanns det s.k. Kuretornet i anläggningens mitt, det revs vid Karl X:s ombyggnad. Linné noterade att den södra längan ännu inte var färdigbyggd, och det skulle den heller aldrig bli; hela slottet blev till slut en ruin vid den förödande branden 1806. Redan under Linnés tid hade det förlorat sitt militära värde och därför fanns det som Linné noterade bara “5 à 6 man av Fortificationen” där. Efter freden i Roskilde 1658, där Sveriges erövring av Blekinge, Skåne, Halland och Bohuslän fastställdes, var Borgholms slott inte längre en gränspostering.
Men vacker är den och så här som ruin, avskalad, får man nästen en bättre uppfattning om hur gigantiska dessa slott var och är, och hur mycket blod, svett och tårar de har kostat!
Modell av den medeltida befästningen.
Arkitektbröderna Pahrs och Johan III:s slott.
Tessins och Karl X Gustavs slott.
Johan III och första hustrun Katarina Jagellonica.
Utsikten mot sydväst, mot det då danska fiendelandet.
Flugblomster, Knisa mosse 11 juni 2021.
Ett potpurri av ölandsblommor, juni 2021.
Krutbrännare och getväppling, Knisa mosse 11 juni 2021.
Tulkört, Tota, 11 juni 2021.
Salepsrot, Knisa mosse, 11 juni 2021.
Tandrot, Lilla Horns löväng, 14 juni 2021.
Vejde, Sandvik, 14 juni 2021.
Skogskovall och ängskovall, Lilla Horns löväng, 14 juni 2021.
Gul och vit fetknopp, Sandvik, 9 juni 2021.
Linnea, Vargslättens naturreservat, Böda, 10 juni 2021.
Spindelblomster, Vargslättens naturreservat, Böda, 10 juni 2021.
Vallmo och lammöra, Sandvik, 9 juni 2021.
Gräslök, Sandvik, 9 juni 2021.
Augusti.
Det är augusti och sommaren går mot sitt slut. Med dunder och brak och efterlängtat regn, det har kommit några rejäla skurar. Men solen återkommer och då flyger de sista dagfjärilarna. De flesta fjärilsblommorna har blommat över vid Stället med utsikten, här finns tyvärr knappt några senblommande rödklint och åkervädd, men kungsmyntan och lavendeln levererar ännu några blommor och där flög igår både hedblåvingen och den vitfläckade guldvingen; så vackra båda två. Och kräftorna verkar slå rekord i år, ovanligt många i mjärdarna, men så har det också varit ett par tunna år. Kanske beror det på att årets sommar hittills varit gynnsam – men framför allt att den sommar som den här generation föddes var en bra kräftsommar; när det nu var. Vi såg aldrig till någon knipa eller skrak i knipholken som vi satte upp i vintras – men nu har bålgetingarna tagit hand om den. Och murat igen det mesta av ingångshålet med sin beige pappersmassa, som de brukar. (2021-08-11) (2021-08-11)
Hedblåvinge på lavendel.
Fortsättning...