Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg




Vintergäcken blommar vid Eremitkojan och bär tecken om en annalkande vår. Det hade kommit mer snö här uppe i skogen än på skärgårdsön, och det mesta låg kvar. Perfekt skidföre, men jag hade förstås lämnat skidorna hemma! Ingen vidare spårsnö, men ett lodjur hade gått förbi torpet i samma bana som förra gången. Bävern har hållit en vak öppen intill kojan och nu flöt där växtdelar ur vinterförrådet. (2022-03-01)





Lodjursspåret.







Solrosen sägs vara Ukrainas nationalblomma; alltså en solros till detta hårt prövade lands folk. En USA-organiserad statskupp 2014 följd av ryska annekteringar, genomkorrumperade ledare som stöder sig på de nyfascister som återupprättat förbrytarna från andra kriget och, med USA:s hjälp, saboterat möjligheterna att genomföra Minsk-avtalen, mördade fackföreningsmän och kvinnor i Odessa, på 1:a maj! -- och så nu det stora ryska angreppet.





Vid sidan av vägen. Mitt 2021 i text & bild.
OBS! att man som regel kan beställa med 30-40% rabatt, kolla på Blurbs förstasida.

Förhandstitta och beställ här!






Kapitolium light, del 2.
Jag lyssnade på riksdagens utrikespolitiska debatt den 16 februari och tänkte skriva om den, som jag brukar. Men varför det? Sjulingspartierna är ju så överens i de stora dragen och upprepar sig från år till år; jag länkar därför till min artikel från förra året. I år var förstås alla överens om USA:s krig mot Europa, Ryssland och Ukraina, vände upp och ner på allt och skyllde istället på Putin, denne man som alltid får skulden när någon har gjort på mattan. Det har jag skrivit flera artiklar om redan, HÄR! och HÄR! så det upprepar jag inte.

Liksom förra året koncentrerade vänsterpartiet sig på Turkiet, som de har ett horn i sidan på. De har ju många kurder i partiet och det är väl det som på gott och ont styr att de är så intresserade av Erdogans styre. Inget fel i det, han är en riktig skitstövel som förtrycker kurderna och alla annan opposition med, för den delen och drar landet in i den extrema islamistiska terrorn. Därför stöder han de terrorister som härjat Syrien under drygt tio år och nu, de facto, ockuperar Idlib i nordvästra Syrien. Men det har varken vänsterpartiet eller de andra partierna något emot; tvärtom, de har stöttat dem på olika sätt. Däremot är vänsterpartiet förargade över att Erdogan också har gett sig på det s.k. “kurdiska självstyret” i nordöstra Syrien. Erdogan har naturligtvis inget där att göra, men det har inte heller vänsterpartiet eller dess protegeer bland de kurdiska landsförrädare som, stödda på USA:s bajonetter, styr där. Det har ju tyvärr blivit en svensk statlig politik att stödja och liera sig med kuppmakare som självutnämnt utropar sig som härskare i olika länder. Den “syriska oppositionen” i Syrien, “det kurdiska självstyret”, Tichanovskaja i Vitryssland, Guaido i Venezuela är några exempel. Det är naturligtvis för en liten stat som Sverige en livsfarlig politik; vi måste förlita oss på folkrätten och inte på USA:s order avsätta och tillsätta regeringar i andra länder. Nu meddelade Ann Linde, denna katastrof, att hon snart återigen ska träffa Guaido.

Som sagt, den som orkar kan lyssna igenom debatten, länk finns här nedan. De käftar litet men lever alla i den washingtongska bubblan och rör sig inom den. Lyssna bara på vilka stater de pekar ut som hot mot världsfreden och demokratin – men ingen nämner den makt som utan jämförelse har begått – och begår – de värsta övergreppen sen de tyska kapitalisternas brott mot mänskligheten De två partier som avviker i några fall, vänsterpartiet och sverigedemokraterna, viker snabbt ner sig när femlingarna attackerar. (2022-02-17)
Så illa är det.

  • Länk till min artikel om 2021 års utrikespolitiska debatt
  • Länk till riksdagsdebatten
  • Länk till Patrik Paulovs artikel med senaste nytt om de svenska myndigheternas stöd till de syriska terroristerna





    Gula västarna vaknar till liv igen.
    Jag skrev 2019 om de franska “Gula västarna” och deras protester som varade i över ett år, vi var i Paris vid den tiden och blev tårgasade av polisen. Till slut tystades västarna ner av regeringen med hjälp av coronarestriktionerna. Men grunderna för missnöjet kvarstår. Och förvärras. Ännu fler har blivit arbetslösa under pandemin och nu när den är över stiger priserna. Samtidigt som de förmögna har gjort sig ännu rikare. Därför rullar nu “frihetskonvojer” på väg mot Paris. Det är förstås missnöje med de hårda restriktionerna men också, och framför allt vill jag påstå, samma orsaker som låg till grund för de gula västarna: arbetslöshet, dåliga och sjunkande löner, otillräckliga pensioner, småföretagare som slås ut av de stora monopolen, etc. I Svenska dagbladet, som ännu har en viss anständig journalistik när man väl har bläddrat förbi ledarsidorna, intervjuas folk längs vägen där “Convoi de la liberté” drar fram. Svaren är de jag nyss nämnt, “köpkraften”, säger de kvinnor och män som tillfrågas. “Jag bryr mig inte så mycket om covidpassen”, säger en kvinna, “jag har ändå inte råd att gå på restaurang” .

    I Kanada är det lastbilschaufförerna som blockerar huvudstaden och gränsövergångarna till USA. Här är kraven om lättnader i coronadrestriktionerna mer påtagliga eftersom den gör det så svårt för åkarna att ta sig fram och tillbaka över gränsen till USA. Men jag tror ändå att det också här är så att protesterna grundar sig i en rad andra missförhållanden. Och att det är därför demonstranterna tycks ha ett stort stöd hos allmänheten. Dock inte hos svenska media. När SvT tar upp saken i Rapport återger man polischefens åsikter om de strejkande. Som inte får komma till tals. Det börjar bli irriterande att Public service blivit så ensidiga i sin rapportering, vare sig det gäller Freedom convoy eller läget i Ukraina. Jag råkade se ett klipp på Youtube från Fox news där man faktiskt lät reportern gå omkring bland lastbilschaufförerna och intervjuade dem om konflikten.

    Anledningen till att Gula västarna svartmålades och tystades ner i media och man nu gör samma sak med de protesterande “konvojerna” är förstås att man är rädd för att det ska sprida sig till allt bredare grupper i samhället. De som äger och styr våra länder är trots allt väldigt få och vi som drabbas av deras politik är väldigt många. Och de vet om att det finns ett stort missnöje – och de tänker bara ge oss några smulor av sina rikedomar. Hellre då, som i USA:s fall, ett nytt krig än att dela med sig! Ett krig trycker ner folket rejält och sätter fart på affärerna. Alltså mera krig! (2022-02-14)

  • Länk till min rapport från Paris och de gula västarna, september 2019





    USA vill ha krig. Igen.
    Först en repetition. Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes 1991 och en rad områden som legat under sovjetisk/rysk kontroll blev självständiga stater. När Warszawapakten upphörde kunde man tro att även NATO skulle begravas; men icke! Istället utvidgades denna USA-ledda krigsorganisation till att även omfatta flera av de stater som tidigare varit en del av Sovjetunionen. Man har också tvingat/lockat in tidigare alliansfria stater som Sverige och Finland i alliansen. Ryssland var försvagat och tvingades acceptera denna maktförskjutning i Europa. När den USA-orkestrerade statskuppen genomfördes i Ukraina 2014 som en förberedelse för att även ansluta Ukraina till NATO tog saken en vändning. Som svar ockuperade Ryssland Krim och delar av östra Ukraina. Minskavatalet förhandlades 2015 fram av Ukraina, Ryssland, Frankrike och Tyskland för att lösa åtminstone konflikten om östra Ukraina. Avtalet har saboterats av framför allt USA och högerextrema ukrainska grupper. Osv.

    Nu har Ryssland, med Kina i ryggen, återhämtat sig (dock med en försvarsbudget som är en tiondel av USA:s!) och kräver därför säkerhetsgarantier av USA och europeiska stater, bland annat att Ukraina hålls utanför NATO.

    Till en del förståeliga krav, till en del oacceptabla. Det ÄR ett nytt läge i världspolitiken och den europeiska frågan är en del i detta. USA, som kontrollerat världen sedan andra världskriget, är försvaget, ekonomiskt på ruinens brant, och andra stater har vuxit sig starkare, främst Kina, men också länder som Tyskland och Japan. USA kämpar nu med näbbar och klor för att bevara sin ställning och är därför farligare än på länge. Ryssland tar sig ton, javisst, men har inget som helst intresse att idag utlösa ett krig i Europa. USA däremot, ser gärna ett krig. Då kan man än hårdare isolera och blockera Ryssland och än mer försvaga de europeiska stater som, av mindre vetande politiker och mediafolk, påstås vara deras vänner. Därför blåser USA upp propagandan kring ett påstått ryskt anfall – när det i själva verket är mycket möjligt, nästan troligt, att de, med hjälp av till exempel de fascistiska grupperingar som de har odlat fram, genomför en krigsliknande provokation i Ukraina eller dess omgivning för att därigenom skapa en stor oreda i och försvaga Europa och säkra våra länders fortsatta beroende/underkastelse av dem. Läget är därför mycket allvarligt. Den som tror att detta är orealistiskt kan backa bandet och se hur USA agerade för att få igång Vietnamkriget, Irakkriget, Afghanistankriget, mfl. Just genom massiv propaganda och olika false-flagoperationer.

    Det är vi som kommer att få betala för dessa USA:s härjningar. Själva räknar de med att än en gång tjäna på dem. Tyvärr har vi i Sverige nyttiga idioter som spelar med i USA-orkestern. Ta P1:s Godmorgon världen idag, som exempel. Först kallar de återigen in en expert från Försvarets forskningsanstalt för att kommentera läget. Det är ju numera den svenska militären och underättesetjänsten som ansvarar för nyhetsbevakningen och analyserna i försvars- och säkerhetspolitiken i Public service. Därefter var det dags för Göran Rosenbergs kåseri. Han har tyvärr också blivit en av dessa papegojor som upprepar USA:s (och EU-elitens) politik. Han är förstås helt övertygad om att det är Ryssland som tänker starta ett krig i Ukraina, det är de som vill upprätta en ny världsordning när stackars USA tvingas abdikera, USA är, enligt Rosenberg, på väg att dra sig tillbaka och utan trovärdigheten i USA:s beskydd och garantier faller NATO:s trovärdighet och utan ett trovärdigt USA och NATO kommer ett (ryskt, förstås) krig i Ukraina att slå in kilar i ett redan försvagat Europa. Osv. Avslutningen var magnifik: Det är “Putin som vill ha en nygammal världsordning där makt är rätt och de starka har rätt att styra över de svaga”. Så sade han faktiskt. Hört talas om Sydamerikas stater, om Irak, om Korea, Vietnam, om Afghanistan, om Libyen, om Syrien, om Jugoslaveien? Nej, de glömde den gode Rosenberg bort i sin Bidenska upprördhet. Han avslutade med en förhoppning “att Putin (alltid denne Putin som har gjort på mattan!) har underskattat västvärldens vilja och förmåga att mobilisera den makt som krävs för att försvara en ordning som ytterst är byggd på principen att makt, om än aldrig så stor, inte får betyda rätt och att kriget inte kommer, den här gången”.

    Som sagt, en man som ingår i det svenska mediapatrask som sluter upp som soldater i USA:s och dessa allierades krig! (2022-02-13)

    Göran Rosenbergs kåseri i P1. Kommer 35:42 in i programmet.
    FOA-killens snick-snack kommer alldeles i början av sändningen.





    Den röda färgen blir gul.
    Man lär sig alltid något nytt när man lyssnar på Naturmorgon i Sveriges radio. Igår var det en kvinna som hade hört av sig till redaktionen och frågat varför björkarna hos henne är röda nertill på stammarna. Experten som kallats in svarade att det är en alg, en grönalg som är röd och som blir gul om man stryker på den, rödfärgsalg, Trentepohlia umbrina, heter den. Vi har ju sett den här rödfärgen tidigare, framförallt på aspar, och trott att det är en lav och inte tänkt så mycket mer på det. På eftermiddagens vandring vid Långängen upptäckte vi några rödfärgade björkar, och se! – strök man med nageln på det röda så blev det gult! (2022-02-06)





    Ingen går säker.
    USA gör ännu en spektakulär utomrättslig avrättning. Den här gången är det en nyttig idiot som har tjänat färdigt för dem, en “IS-ledare” som angrips och mördas i en stor villa i Idlib. Tillsammans med honom dödar man flera mer eller mindre oskyldiga kvinnor och barn, “collateral damages”, som det heter numera på amerikanska.

    USA:s president framträder i TV och förklarar att nu har världen blivit litet säkrare. Kanske har han suttit på natten i en studio i Vita huset och sett angreppet live, så som Obama och Hillary Clinton gjorde när de sköt ihjäl Usama bin Laden i hans sovrum i Pakistan. USA:s presidenter gillar den typen av underhållning.

    Svenska media rapar upp nyhetsbulletinen från Washington, det blir några trötta notiser i tidningarna; och så var det inte mer med det.

    Men nu är det ju så att Idlib är en del av Syrien, en suverän stat där varken USA eller något annat land har rätt att gripa, döma och avrätta någon. Så är det enligt folkrätten, men USA sätter sig som bekant över den när det passar dem. Den legala regeringen i Syrien har nu återtagit kontrollen över större delen av landet, med några anmärkningsvärda undantag. Den nordöstra delen, där olje- och vetefälten finns, ockuperas av den landsförrädiska kurdiska milisen, stödd på USA:s bajonetter. Idlib, som ligger i nordväst kontrolleras av olika terroristgrupper, understödda av USA:s NATO-allierade Turkiet. Att några delar av Syrien ännu ockuperas av olika terroristgrupper beror på stödet från USA och dess allierade, även Sverige är med och hjälper till på olika sätt. Det är USA, Turkiet, oljediktaturerna som har finansierat och finansierar IS, Al Qaida mfl. I enlighet med USA:s och Ann Linde & co:s statskuppkodex har vi avsatt den legala, av FN godkända, regeringen i Syrien och tillsatt “oppositionen” som företrädare för landet. Därför stöttar vi exempelvis och förhandlar med “det kurdiska självstyret” i nordöst när det gäller svenska medborgare som misstänks ha begått brott i Syrien, och inte med den legala regeringen i Damaskus. Därför accepterar svenska politiker, och media, att USA agerar militärt på ett annat lands territorium och genomför utomrättsliga avrättningar. Därför protesterar man inte mot de senaste morden (jämför upprördheten och alla sanktioner som följer när fel stormakt griper någon!). Det är totalt principlöst. I en värld där stormakterna tillåts att agera fritt bortom alla lagar och regler går ingen säker.

    Inga småstater som Syrien och Sverige – och inte heller, som vi här har sett ett exempel på, deras egna hejdukar. Sug på den du, Ann Linde! (2022-02-06)

  • Läs mer om Ann Linde!





    Torsk på tallen.
    En fisk har landat på tallstammen, långt in i skogen!

    Säsongen sista jakt blev mest att stå stilla och stirra på skogen, med några korta avbrott för att gå ner till den stora rishögen för att få upp värmen. Hunden drog iväg med rådjuret in på grannmarken och stannade där resten av dagen. Så kan det också bli. En spillkråka, en större hackspett, några grälande nötskrikor, en korsnäbbsflock och en tofsmes höll mig sällskap. Konstigt nog rullar timmarna på och till slut återstår bara att fånga in den ännu drivande hunden: en stark och jakttokig drever tar man inte av spårlöpan hur lätt som helst! Ett tack till systersonen och systersonsonen för några fina jaktdagar den här säsongen! (2022-01-31)






    Fina dagar med is på sjöarna i Roslagen och dessutom spårsnö. Uttern, kanske rentav två djur, har sprungit fram och tillbaka längs sjöns stränder, åkt kana som de brukar göra, och markerat reviret. (2022-01-22)




    Räv och utter.





    Vi återvänder till verkligheten och studerar ett av alla hyggen i Tärnanområdet. Det här breder ut sig på Bromsebyön.





    Charlatanerna.
    Det råder starka spänningar inom världsekonomin och -politiken. USA, som har dominerat och styrt världen sedan andra världskriget, är försvagat – i en mera normal värld gick de i konkurs – samtidigt som framför allt Kina växer i styrka och är på väg att gå om. Ryssland har återhämtat sig efter Sovjetunionens fall och efterföljande kaos och skärper tonen i Europa. Osv. Det är som när kontinentalplattorna rör sig och skaver mot varandra och orsakar jordbävningar: vi vet att skalvet kommer men inte när, och hur, och hur stort det blir och vad som blir följden. Det är kort sagt en stor oro under himlen, som den store kinesen uttryckte det.

    Vi här hemma har de sämsta politikerna sedan den allmänna rösträtten infördes och de har i det skärpta läget valt att än hårdare surra vårt land runt masten på USA-skutan. Bland annat genom att intensifiera anpassningen till NATO och fortsätta stödet till deras interventioner, krig och statskupper runt om i världen.

    USA orkestrerade exempelvis en statskupp i Ukraina 2104; som svar ockuperade Ryssland några för dem viktiga delar av landet. Bådadera var naturligtvis fel. Ryssland är en stormakt som under århundradena har expanderat åt flera håll. Idag har de för tillfället krympt något men håller grytan kokande runt sina gränser. Samtidigt är de ett mycket rikt land med enorma resurser; de är guldägget. De andra större makterna i Europa liksom USA, och kanske även Kina?, har kastat, och kastar, lystna blickar på oljan, naturgasen, de bördiga jordarna, mineralerna, den välutbildade arbetskraften. Flera gånger har det resulterat i fruktansvärda krig, i det senaste mördade de tyska kapitalisterna tiotals miljoner sovjetmedborgare och ödelade stora delar av landet. Sådant glömmer man inte i första taget.

    Även om man ska vara på sin vakt mot en stormakt som Ryssland bör inte heller vi glömma några saker: 1. Att det var en annan europeisk stormakt som startade det senaste och för hela Europa så förödande kriget och 2. Att USA är den stat som toppridit hela världen de senaste 70 åren. Man kontrollerar hela latinamerika, man har drivit, och driver, ett otal krig, Indokinakriget är väl det värsta men krigen i Mellanöstern, Afghanistan och Libyen kommer inte så långt efter, man var i högsta grad inblandad i och drev på 90-talets Balkankrig, mm, mm. För att dominera världen har man, själva och tillsammans med lydstaterna, byggt upp ett nät av baser runt de främsta fienderna, Sovjetunionen/Ryssland och Kina – men också för att dominera oss. Så låter man exemplevis de danska vasallerna avlyssna våra svenska politiker.

    Mig veterligt har ryssarna inga egna eller alierades baser runt USA:s gränser, i till exempel Mexiko och Kanada; inte ens på Kuba eller i Venezuela. USA har däremot, egna eller allierades, baser som omringar Ryssland-Kina och man har flyttat fram sina positioner genom att NATO-ansluta länder i fr.a. Rysslands närhet – mot givna löften om motsatsen. Man har också sagt upp nedrustningsavtal och, kort sagt, intagit en alltmer aggressiv hållning. Det är inte konstigt om Ryssland, som är den främsta måltavlan i vår del av världen, till slut har reagerat. Vi borde också ha gjort det och krävt allmän nedrustning, kärnvapenförbud och fredliga uppgörelser om Europas säkerhet. Istället har vi gjort tvärtom: anslutit oss till de mest krigiska, öppnat för kärnvapen även på vårt eget territorium, accepterar att USA spionerar på våra folkvalda, arbetar för ett NATO-medlemskap.

    Jag är en vän av ett starkt svenskt försvar men vill inte ha en legotrupp under USA-befäl. Jag kräver också andra politiska och militära ledare än de charlataner som idag beslutar om säkerhets- och försvarspolitiken liksom de som har befäl över de militära styrkorna, påhejade av knähundarna inom media. De militärer som för några år sedan bedrev en proamerikansk utrikespolitik genom falska ubåtsjakter; nu har det gått över till drönare. Och tar färjan över till Gotland med några propagandavagnar för att hjälpa till att blåsa upp ett ryskt hot som inte existerar.

    Med sådana politiker och militärer behöver vi sannerligen inga fiender! (2022-01-22)

    En karta över USA:s alla militära installationer

    Bilden. Demonstrationen den 17 mars 2007 på fyraårsdagen av USA:s invasion i Irak.





    Träningen av cafémåsarna fortsätter. Idag i solsken, Brevik, Lidingö 17 januari 2022.








    Ännu en manifestation för Julian Assange, Sergels torg 15 januari 2022.

  • Sigyn Meder har lämnat en utförligare rapport på Facebook.
  • Christer Lundgrens tal.
  • Jan Hammarlund leder den avslutande allsången med ett tema från Martin Luther Kings kamp.


    Sigyn Meder höll i mötet.


    Arne Ruth, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter bannade den nuvarande redaktören Peter Wolodarskis feghet.


    Hedvig Ekerwald.



    Christer Lundgren, en veteran i den antiimperialistiska rörelsen.


    Jan-Erik Romson, också han en veteran.


    Anders Romelsjö, vad vore ett sådant här möte utan doktor Romelsjö!, han driver sajten Global Politics, länk finns till höger på den här sidan.


    Jan Hammarlund ledde den avslutande allsången till stöd för Assange.






    Vi tränar de vackra skrattmåsarna så att de får in tekniken inför uteserveringarnas öppnande. Brevik, Lidingö, 12 januari.






    Postchaufförsklubben 75 år. Nu finns klubbens jubileumsskrift som gavs ut vid 75-årsfirandet 1988 som pdf-fil HÄR!




    Mera lodjur.
    Tunga moln och knappt skjutljust som jägaren skulle ha sagt, men skogen var vacker i sina vita skrud. Fint skidföre på isarna och skogsbilvägarna tack vare snön som föll natten till lördagen och temperaturen som höll sig strax under nollan hela dagen. Hade tänkt mig att gå litet mera österut till en trakt där jag inte varit på flera år; nu ska där huggas. Den största markägaren på bygden verkar go bananas och lämnar in en hel drös med avverkningsanmälningar. Inte ens nyckelbiotoperna går fria och det var en sådan jag tänkte besöka. Nu blev det inte så, jag fick tips om ett intressant spår på Hersen så jag lade om rutten. Det visade sig vara inte bara ett utan två lodjursspår på sjön. Ensamma djur, ett hade korsat sjön där båtsmanstorpet en gång låg, den andra längst in i viken vid den infrusna båten; kanske samma djur som gått en slinga.

    Det är tyst i skogen en sådan här dag när träden ligger inbäddade och Hemglass har tagit ledigt. Nästan bara korsnäbbar som hörs, inte ens en korp konstigt nog. När jag kom till nya hygget bröts tystnaden av – en polishelikopter, som går ner mot isen på Kavelbroviken. Den landar inte men står och hovrar en stund ovanför isen men lyfter sedan och flyger iväg mot stan. Konstigt.

    Underligt var också det hundspår som jag korsade på isen på Storsjön. Den hade kommit ner ur skogen på Hersbyösidan, sprungit ensam, ingen människa eller jaktbart vilt i närheten, spikrakt över sjön och gått iland och in i skogen på andra sidan sjön. Man ser sådana här obestämbara hunddjursspår emellanåt. Litet för litet för att vara varg men litet stort för att vara en jakthund, om det nu inte var en gråhund. Vem som nu jagar med sådana hundar i den här trakten. Kanske en husky eller liknande som smitit sig och gått ut på egna äventyr?

    Man får lägga det till handlingarna som “icke identifierbart” och skida vidare så att man hinner tillbaka till bilen innan det mörknar, och orken tar slut! (2021-01-10)



    Där lodjuret gått i tunn snö på isen blir inte spåren så stora ...


    ... men när den kommer upp i lössnön på land växer de.



    Hundspåret.


    Hund t.h., rejäl steglängd, räv t.v.





    Kl. 11.18, när solen nästan står i zenit...

    Prästens badhus.
    Starby den 6 januari 2021. Läs mer om Starbys historia HÄR!

    Fin spårsnö på sjöar och skogsbilvägar idag i östra delen av Tärnanområdet, men den hade legat för kort tid för att djuren skulle ha hunnit sätta spårstämplar. Bara ekorre, många spår i vinter, räv förstås, och sorkspår, även de talrika, en hare vid Strömmen. En ensam älg hade gått i den gamla snön på vägen mellan Fyra ekar och Kavelbrohygget.

    8-9 grader kallt, sol hela dagen och det gick bra att gå på på isarna och några mindre grupper av skridskoåkare gladdes åt den fina blankisen under snön. Kort sagt en fin dag som man hoppas få fler av i vinter!


    ... och klockan 16.03 när solen har gått ner.


    Ekorren och mössens spår.





    Väntan.
    Igår Carl Kylbergs “Väntan” och Bruno Liljefors “Älgjägaren” i Liljevalchs stora sevärda minnesutställning och dessförinnan Linn Fernströms steglitsar (och många andra fåglar och trollsländor!) i den katedralslika Liljevalchs+ – och idag på morgonen steglitsar live i älggräset bakom Breviks fotbollsplaner.

    På kvällen ser jag andra kapitlet i EU:s nya historiebok om andra världskriget. Bilderna talade ju egentligen för sig själva: de tyska kapitalisternas/fascisternas gigantiska brott mot mänskligheten och de sovjetiska folkens hjältemodiga motstånd. Dock inramat av EU:s nya historieberättelse där de som i god tid förutsåg och förberedde sig inför Hitlertysklands krigsplaner men bara mötte undfallenhet och eftergifter hos dem som hade kunnat bidra till att i förtid stoppa honom. Sedan, när det blev allvar, utmålas de som ledde motståndet och krossade fascisterna, som “samarbetspartner” med förövaren. Det är naturligtvis en sedvanligt vidrig amerikansk – och kanske även tysk?! – propaganda inför de kommande krig som planeras.

    I väntan på de nya Guernica som förbereds, för att återknyta till Liljevalchs utställning. Eller, i en annan av salarna, Lena Svedbergs bild av SvD:s redaktör nosande Lyndon Johnson i arslet!

    Läs mer om historien om de sovjetisk-tyska-brittiska mfl förbindelsena inför andra världskriget i Stefan Lindgrens nyligen utgivna bok "Vitare kan tvätten inte bli. EU:s historieskrivning om andra världskriget"









    Alice Jansson.


    Tillägg till Anderssvedjaboken
    Efter det att min bok om Anderssvedja blivit klar 2020 har det tillkommit litet nytt material. Det kommer att arbetas in i en eventuell andra upplaga av boken men tills dess lägger jag ut nya texter och bilder här på hemsidan.

  • Bilder ur Alice Janssons album
  • Kompletterande texter
  • Fler nya texter

    Här kan du förhandstitta och läsa ("preview") hela boken.






    Lodjurens dag.
    Häromdagen förbannade jag åter skogsindustrin som fördärvat ännu en gammal stig i Tärnanområdet, den här gången på Österåkerssidan. Jag bråkade med dem 2016 när de gallrat och risat ner körvägen; de kom kom faktiskt tillbaka och tog undan riset. Men nu har de varit där igen med sina stridsvagnar och kalhuggit den södra delen och förstört så att man varken hittar vägen eller kan gå där utan att riskera benbrott.

    Det var då det. Idag sken solen hela dagen, det var -19 grader när vi kom ut och ett underbart väder att gå på isen. Man hade kunnat åka skidor, men dem hade vi lämnat hemma. Så många spår! Skridskoåkare förstås, ett helt gäng hade åkt runt sjöarna i lördags och några fiskare hade också varit ute. Och den bästa fiskaren av alla, uttern, hade sprungit längs sjön den natt som det snöade. Det är – dessvärre – gott om mink och deras spårstämplar syntes, både äldre och nattfärska, runt hela sjön.

    Och så var det lodjuren. De hade kommit ner ur det höga berget och gått tvärs över sjön och sedan fortsatt norrut på sina evighetsvandringar. Så spännande! och tänk om man någon gång kunde få se dem. Nu är det en glädje att bara se spåren efter dem och man glömmer för en stund hur det ser ut runt om de vackra sjöarna! (2021-12-06)



    Lodjuret har gått upp på berget och spanat, och ner igen på isen. Hersen den 6 december 2021.


    Kalvudden i Undals Storsjön.




    Bäverhyddan.


    Även räven gillar att gå upp på stenarna.


    Iskristallerna har bildat små solpaneler på Storsjöns is.



    Helene på Hersens is, 6 december 2021.



    Vi avslutar med ett kalhygge: Kavelbrohygget längs vägen till Hersbyön. Storsjön skymtar till höger genom trädridån.








    Fortsättning...