Richard Turpin, Teater Tribunal.

Sigyn Meder, mötesledare.

Lena Kallenberg, författare.

Arne Ruth, fd chefredaktör Dagens Nyheter.

Håkan Julander, skådespelare.

13 november.
Det är den 13 november och vi är vid Stället med utsikten... för att ställa i ordning det sista inför vintern. Igår var det sol och 16 grader varmt, i natt slog det om och blev dimma och en rå luft som hållit i sig hela dagen. När vi var här för två veckor sedan brölade dovhjorten hela natten och ända in på förmiddagen, det var brunsttid och kanske har den förtagit sig eller så är brunsten slut nu eller så har hindarna gett sig iväg, hursomhelst så är det tyst och inga hjortar syns till på gärdena. Bara gärdsmygen som sjöng nere i strandkanten, en nötväcka som klättrade nerför husväggen och fem sångsvanar som med sitt vackra trumpetande flög över oss. Fotografen tog förstås några bilder, dimman är en kär vän och bilden med den höstgula vassruggen och Skäret som seglar en bit ut ser man sig inte mätt på. Annars är det som vanligt, våra USA-fixerade journalister och politiker är upptagna av valet därborta, vi är trots allt den femtiförsta delstaten. Som om det vore någon större skillnad mellan Trump och Biden, de är båda för krig när det gäller att slå vakt om herraväldet; Biden kanske tom något mer. Han gläds förstås åt sina, som media påstår, framgångar i sitt krig mot Ukraina och Ryssland. Men läget på slagfältet är kanske rentav mindre viktigt än deras andra vinster med detta krig: strypgreppet om sina europeiska konkurrenter, politiskt, militärt och inte minst ekonomiskt. Det blir en kall och dyr vinter i Europa tack vare deras påtvingade sanktioner. Och sedan litet EU- och Wallenbergspolitik ovanpå det. TV visade igår den - i alla fall enligt SvD - kritikerrosade USA-producerade polisfilmen "LA confidential". Vilken råhet! Den råhet och totala rättslöshet som vi har sett så mycket av i USA:s politik - inte bara på film utan i det verkliga livet, i den värld som de ännu kontrollerar och som våra ledare vill knyta oss ännu närmare till. Och därför nu ändrar i våra grundlagar för att täppa till truten på dem som avslöjar vad de håller på med; det lär bli fler Assange inburade i högriskfängelserna. Och får råskinnen i Tidöhögern genomföra sin politik lär vi också få se en utveckling av den svenska polisen i riktning mot den amerikanska som vi såg i LA confidential!
Det är en annan bild det än de mjuka toner som dimman sveper in det sörmländska landskapet i.

Stenen berättar.

“Årrbergs Röret. En 3 sidig flat sten med 2ne vassa och en flög kant, samt spitsig upputi, står upprätt uti en stor stenrösa på berget, 5 1/2 qtr hög ofvan rösan, 2 3/4 qtr bred och 1 1/3 qtr tjock: de utlagda stenbroarne visa rågången åter och fram till No 18.”

Så beskriver lantmätaren Per Lifman det 17:e röset av de 23 som markerar Bromsebys ägor gentemot grannarna. Kartan ritades och beskrevs 1795-96 och “Årrbergs Röret” står ännu kvar inne i Bromseby Söderskog, som det heter på dagens kartor. Det är stort och toppas av en mycket vacker visare.

Kartan finns hos Lantmäteriets historiska kartor och har nu blivit ännu lättare att hitta genom deras gratistjänst “Min karta”. Klickar man på Bromseby på kartan så får man upp en lista med de handlingar som berör Bromseby och som finns i arkivet. Till exempel den handling som jag lägger med några bilder ur: “1795 Ägomätning Össeby-Garns socken Bromseby Nr 1". Där kan man förutom beskrivningen av de 23 rösena också läsa en utförlig beskrivning av all Bromsebys ägor.

Här en länk till Årrbergs Röret på Min karta

Lidsjön, Råby Rönö s:n, 30 oktober 2022.

Skammens dokument.
Jag läser det s.k. Tidöavtalet eller “Överenskommelse för Sverige” som de blåbruna så pretentiöst kallar dokumentet.

Redan innehållsförteckningen säger en hel del om innehållet:

På de 19 sidorna om “migration och integration” går man mycket detaljerat igenom alla de skärpningar som ska genomföras gentemot flyktingar och invandrare. Nu innehåller dokumentet ingenting om utrikes- eller försvarspolitiken och man får därför anta att partierna är eniga om ett fortsatt svenskt deltagande i USA:s alla krig, vare sig det gäller Syrien, Irak, Afghanistan, Iran, Ukraina, Ryssland, osv. Därför nya flyktingar som kommer att banka på våra dörrar för att få hjälp. Om det nu inte rentav blir så som i Irakkriget där USA styrde flyktingarna mot Sverige – Södertälje hade fler irakier än hela USA – men själva höll undan dem samtidigt som man bombade sönder landet. Och därefter samma sak med Syrien. Jag har tidigare frågat hur det egentligen gick till 2015, hur kom det sig att det plötsligt vandrade miljoner flyktingar på de europeiska vägarna och 150.000 av dem nådde ända hit upp till våra breddgrader. Den tidigare norske försvarschefen påstod nyligen under en debatt i Kristiansand att USA under kriget mot Syrien krävt att Tyskland skulle delta aktivt (så som Storbritannien gjort och gör i USA:s krig). Angela Merkel hade nekat det och lovade istället att ta emot “ett obegränsat antal flyktingar”. Det var väl en del av dem som kom till oss och det skulle inte förvåna mig om även våra politiker i hemlighet gett klartecken till USA (så som man gjort med exempelvis tortyren mot Julian Assange). Några journalister med större resurser än mina borde gå till botten med den här uppgiften och reda ut de svenska myndigheternas ansvar. Men nu är flyktingarna som sagt här och nya kommer från de gamla och nya krigen, men nu väntar dem piskan. Samtidigt som man skickar nya miljarder till krigen. Så är det med dessa politiker som inte ens, för att citera min morfar, duger till att slå fan i arslet med.

Det finns naturligtvis mer att säga om detta skammens dokument, och det har redan gjorts i olika media. Sammanfattningsvis kan man säga att dokumentet innebär samma trend som i utrikespolitiken, en anpassning till tvivelaktiga demokratier av amerikansk och rysk typ med drakoniska straff, ingen vilja till vård eller återanpassning av kriminella, hemliga vittnen, visitationszoner, mera fängelse och gärna utomlands för att ytterligare försvåra en anpassning, gummiparagrafer om utvisning av utländska medborgare pga “bristande vandel” och “deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet” (stämmer inte denna beskrivning på många SD-ledamöter och Ulf Kristersson?) Och naturligtvis också ett generellt tiggeriförbud – man räknar med att det kan behövas när deras kommande ekonomiska reformer börjar verka. Då är det inte längre fattiga satar från Rumänien som sitter utanför ICA-butiken utan svenskar som ruinerats tack vare USA:s och EU:s och de svenska kapitalisterna politik.

Det finna mer att förvånas över i detta snart herostratiskt ryktbara dokument. Om kärnkraften, till exempel. De här politikerna är på ett så egendomligt sätt barnsligt förtjusta i kärnkraft, de pratar bara om den, hela tiden, drömmer säkert om den på nätterna, Kristersson lär ha en bild av Oskarshamn 1 och 2 över sängen – samtidigt som de av lika outgrundlig anledning hatar vindkraft, Ebba och Jimmie rider som vår tids don Quijote och Sancho Panza mot snurrorna. De körde kärnkraftsbluffen i valrörelsen, och lyckades med det, måste man väl konstatera. Sanningen är ju annars den att Sverige exporterar el, dygnet runt, mest i hela Europa sägs det, trots att minst ett av kärnkraftsverken som vanligt står stilla. Vi skulle alltså kunna hålla ett helt annat pris på elen om inte våra politiker bundit upp oss till EU och dess regelverk som binder oss vid de kontinentala priserna. Det är alltså de som är ansvariga för att vi nu betalar för mycket för för elen. Det är därför de kör kärnkraftsbluffen, för att smita ifrån sitt eget ansvar för de höga priserna.

Jag hoppades ju på Jinmmie, att han äntligen skulle fixa den tandvårdsförsäkring som socialdemokraterna skrotade i ett av alla sina krispaket. Och aldrig återställde, trots bättre tider, istället tog man bort värnskatten för de välbärgade. Nu gick som sagt SD till val på den frågan. Och vad blev det? En utredning. Så här skriver man: “En utredning tillsätts för att stärka tandvårdens högkostnadsskydd för att mer efterlikna det som finns i övrig vård. Äldre personer med sämst munhälsa ska prioriteras.”

En utredning alltså. Men sedan kommer det: “Utan att det påverkar rätten till tandvård som inte kan anstå ska de ekonomiska särregler som finns för tandvård för asylsökande och vissa personer utan uppehållstillstånd ses över med syfte att tas bort.” Jag vet inte vilka regler som gäller för asylsökande men tänk att de inte ens i den här frågan kan låta bli att piska de asylsökande/invandrarena, här är det inga om och men utan här ska förmånen kort och gott “tas bort”.

Jag uppmanar alla som är det minsta intresserade av politik och Sveriges framtid att läsa dokumentet, det finns lätt tillgängligt på Nätet (och varför inte gå in via Liberalernas hemsida, hej farfar, det här är vad ditt parti har blivit!). Om man, när man sedan har läst det inte känner en stark rodnad av skam över vad våra ledande svenska politiker, de som vi har röstat fram, glöm inte det!, kan åstadkomma – ja då bör man nog ta sig en funderare över sin egen moraliska kompass.

Länk till Tidöavtalet

1:a maj i Täby 1974.

En vandring genom Täby i maj 2022.
Jag är hos det stora bilföretaget i deras stora lokaler där man längst in kan hyra en bil. Allt är så skinande blankt: golven, fönstren, väggarna, försäljarpulpeterna – och så alla de stora, mest svarta, polerade bilarna. Jag väntar på min tur och betraktar försäljarna, eller vad de nu är för några, som går i sina slingor genom lokalen. Och alla är de svartklädda, nästan bara män, samtliga i samma åtsittande täckvästar – eller är det skyddsvästar? Har jag rentav hamnat hos ett kriminellt nätverk, en av Jimmies klaner som har slagit sig på bilförsäljning – kanske som en täckmantel för grövre kriminell verksamhet?!

Det är i varje fall en sällsam miljö.

Hur det gick?

Jag kom därifrån oskadd med en alldeles utmärkt hyrbil under veckan som vår egen är på verkstad.

Jag har gått till fots de sju kilometrarna mellan verkstaden och det stora bilhuset, tvärs genom kommunen där jag bodde i 20 år. Alla minnen längs ... fortsättning!

Himmel över Blå Jungfrun, Byrums sandfält 2 oktober.
Här var vi nästan ensamma, men annars har det varit skördefest på Öland den här helgen. Många, många aktiviteter och mycket, mycket folk med marknader i byarna, öppna gallerier, hantverk till salu, och mat i olika former. Men Per Ekström arbetade som vanligt vid sitt staffli mitt i ostmarknaden på Mörbylånga torg. I Kamerala villan intill det nerlagda sockerbruket visades samtidigt en fin utställning med hans målingar. Under ett så här stort arrangemang är det intressant att leta upp de litet udda aktiviteterna. I Källa socken byggde den aktiva hembygdsföreningen för några år sedan en kalkugn i ett gamalt kalkbrott och intill ruinen av en stor kalkugn från 1868. Nu hade man laddat den med tre ton kalksten och eldat ugnen tre dygn i ett sträck. Vi var där sista dagen och fick titta ner på den glödheta stenen; så nära en vulkan man kommer hos oss. Dagen efter hade man eldat klart och börjat plocka ur den brända stenen som nu hade tappat en tredjedel av sin vikt. Stenen var nu bränd men osläckt. För att få det fina kalkmjöl vi bl.a använder till att mura med måste kalken släckas. Det kan göras på olika sätt men här använde man torrsläckning, en ganska fascinerande process. Man utsätter den brända osläckts kalkstenen för fukt, man doppade den en kort stund i en hink, och sedan gjorde stenen resten av jobbet själv. I reaktionen med vattnet stiger temperaturen i stenen upp till 300 grader och den faller isär eller "stenen blev till sand" för att travestera en känd melodi. Kort sagt fascinerande för en amatör som känner sig tacksam mot de eldsjälar som håller historien vid liv. De hade också restaurerat en vaktarkoja en bit bort i detta kalkstensbrytningens rike. På tal om historia berättade de att den brända kalken exporterades osläckt, den kördes med oxar över till Källa hamn på östra sidan och lastades på båtar. Var man sedan oförsiktig med vatten började stenen släckas ... i 300 grader ... och både last och båt brann upp. (2022-10-05)

"Nya" kalkugnen och den gamla.

Mera ved!

Vaktarkojan.

Vaktarkojan.

Per Ekström på Mörbylånga torg.

Det kostar att vara med i EU. Och NATO.
De vanvettigt höga energipriserna plågar nu både medborgare och företag inom EU. För Sveriges del helt onödigt eftersom vi som ett av få länder producerar och exporterar ett överskott på 3 - 5 Twh, varje dag - trots att minst ett av kärnkraftverken, som vanligt, står stilla. Ändå måste vi betala kontinentala priser pga medlemskapet i EU och de EU-regler som gäller; “våra" politiker har varit med och beslutat om dem. Det vill man inte tala om utan istället gjorde de, samstämmigt, valrörelsen till en skendebatt om kärnkraften. Alltså: förutom de tiotals miljarder av våra skattepengar som går till EU:s alla årliga avgifter betalar vi nu ytterligare miljarder för att få vara med i EU och följa deras energipolitik. Det kostar att vara med i EU! Där rök pengarna till högre pensioner, bättre sjukvård, återställd tandvårdsförsäkring! Om nu inte Jimmie fixar det sistnämnda. Och folk kan bli tvungna att gå från hus och hem pga EU-priserna.

Även NATO-medlemskapet kostar. NATO är som bekant ett av USA:s redskap för att dominera världen och våra kapitalägare och politiker har i allt högre grad anslutit sig till dem och deras krig. Det gäller Afghanistan där vi skattebetalare satsade minst 30 miljarder för att upprätthålla en bas åt amerikanarna och delta i mördandet – plus ta emot ett antal flyktingar. Sak samma med Syrien. Där är vi ännu inte militärt, men vi deltar i de mördande sanktionerna, skänker hundratals miljoner till terroristkontrollerade områden och, framför allt, vi har tagit hand om över 200.000 flyktingar. Just den detaljen har jag kommenterat tidigare, våra politikers och proffstyckares skamliga agerande: de har bejakat krigen men piskat flyktingarna. Samtidigt har jag frågat mig hur det egentligen gick till, hur kom det sig att det plötsligt vandrade miljoner flyktingar på de europeiska vägarna och 150.000 av dem nådde ända hit upp till våra breddgrader. Den tidigare norske försvarschefen påstod nyligen under en debatt i Kristiansand att USA under kriget mot Syrien krävt att Tyskland skulle delta aktivt (så som Storbritannien gjort och gör i USA:s krig). Angela Merkel hade nekat det och lovade istället att ta emot “ett obegränsat antal flyktingar”. Det var väl en del av dem som kom till oss och det skulle inte förvåna mig om även våra politiker i hemlighet gett klartecken till USA (så som man gjort med tortyren mot Julian Assange). USA vill som bekant ha krig, många krig, överallt, för att kontrollera världen, och därför spenderar de årligen 800 - 1.000 miljarder på dem. Dollar! Och nu för de återigen krig i Europa. Nyss var de på Balkan och bombade Serbien, ett folkrättsvidrigt krig och ett folkrättsvidrigt avskiljande av en del av Serbien (så som man för övrigt folkrättsvidrigt ockuperar nordöstra Syrien och låter Turkiet ockupera den nordvästra delen och accepterar, ja rentav aktivt stöder, Israels mångåriga ockupation av de syriska Golanhöjderna). Man bör känna till och inte förneka och “glömma bort” den här bakgrunden när man diskuterar det rysk-amerikanska kriget i Ukraina. Kapitalism betyder krig och Ryssland av idag är en råkapitalistisk stat – där presidenten följdriktigt – påstod i alla fall Antony Beaver i Babel – lär ha rehabiliterat de vita generaler som deltog i interventionen mot den nybildade sovjetstaten – och för nu ett folkrättsvidrigt krig mot ett grannland för att säkra sina gränser. Ledarna i Moskva är inga idioter, de handlar rationellt – vilket inte motsäger att man kan göra felbedömningar. De har sett hur USA, den store Satan som har fört fler krig, förtryckt och slagit sönder fler länder och mördat fler människor än någon annan sedan Hitlers tid har dragit åt snaran kring dem. Det kan ju få även den klokaste att begå brottsliga misstag. Om det nu var ett misstag, vi har inte sett slutet på kriget och vet idag inte åt vilket håll det drar. Kan man nå en fredlig lösning som någorlunda kan accepteras av alla parter eller går vi rakt in i ett tredje storkrig i Europa? Idag tycks alla parter verka för det senare alternativet. Liksom 1914, traskar även “arbetarrörelsen” och “vänstern” med i krigsparaderna. Lyssna bara på våra media och politiker, vilken greuelpropaganda! Läs Aftonbladets förstasidor, det Aftonbladet som visserligen numera kontrolleras av Wall Street men där LO fortfarande har ledarsidan. Alla svenska ishockeyspelare i den amerikanska ligan hyllas som hjältar, ju fler som åker dit desto bättre – samtidigt som landet där de spelar terroriserar och bombar och mördar i Venezuela, Syrien, Somalia, Jemen, mfl, mfl stater. Det är helt OK, men den spelare som har kontrakt med en rysk klubb bannlyses och får inte spela någonstans. USA:s medborgare reser fritt överallt – men nu ska den ryss som kanske är lika mycket emot kriget som oss inte få resa någonstans. Man mäter med olika mått därför att det är Washington som bestämmer. Det Washington – eller ytterst Wall Street eftersom det är de som äger och styr landet – som inte tål de stater och folk som har en egen agenda och därför måste bekrigas. Det gällde Indokina, det gäller Korea, Iran, Irak, Syrien, Kuba – och så de stora hoten mor deras världsherravälde, Ryssland och Kina. Kapitalism betyder krig och därför startade USA-kapitalisterna Ukrainakriget 2014 med blodiga våldsamheter i centrala Kiev som inledning till statskuppen. Man tog tacksamt emot de ryska kapitalisternas motdrag, ockupationen av Krim och stödet till “utbrytarrepublikerna”. Det legitimerar deras fortsatta inblandning och blockerande av en fredlig lösning och istället föra ett evigt krig mot Ryssland. Med Ukraina som bondeoffer. Och ett Europa vars politiker, inte minst de svenska, utan sjukdomsinsikt bedriver ett självskadebeteende utan motstycke. Kapitalism betyder krig och i synnerhet den här formen av krig betyder elände för den “lilla människan”, som Brecht skrev. För syrierna förstås, och ukrainarna, men även vi dras nu in i skiten. För de stora betyder krigen däremot rikedom, vare sig de sitter i New York, Moskva, Kiev eller Stockholm.

Och slutsatsen? Att vi, som ett litet land ska hålla på vårt, återupprätta alliansfriheten och konkret ställa oss neutrala i detta stormakternas krig, återigen bli en fredsivrande nation tillsammans med andra alliansfria nationer. Och det som finns kvar av arbetarrörelse – det finns trots allt många fackligt aktiva som gör ett hederligt arbete – måste självklart göra sig av med sådana nollor, högerns femtekolonnare, som Magdalena Andersson, Tomas Baudin och allt vad de heter. Tänk att det i årets valrörelse var Sverigedemokraterna, SD:arna, som offentligt reste kravet om tandvårdsförsäkringen, inte socialdemokraterna – de lovade bara hårda tag. Inte undra på att gick som det gjorde i valet och vi nu sitter med en än mer blåbrun regering. Men kanske var det dit de ville, Magdalena och Tomas? De med sina löner och förmåner kan ju se fram mot sänkta skatter och höjda bidrag och nya “blocköverskridande” överenskommelser om än starkare band till mördarna i Washington. (2022-09-28)

Nu är vi där igen: Hösten, med sina färger och dimma över sjön och båten som ska upp. Och kanske ett sista mete för året. (2022-09-27)

Fler bilder från opinionsmötet till stöd för Julian Assange i Stockholm den 19 september 2022.

Stefan Lindgrens tal vid Assangemötet i Stockholm den 19 september 2022.

Bilder från Fridays for Futures demonstration i Stockholm den 9 september 2022.

Skratthålets hemligheter.
En av de första höstdagarna går jag vägen ner mot Skrattby. Det ska ha nyligen ha brunnit i skogen, men det ser jag ingenting av. Jag går förbi Skrattby som var en arrendegård under Östanå fideikommiss, så länge som det bedrevs jodbruk här i skogarna i södra Vallentuna. Det tog slut på 50-talet och sedan dess är stället en sommarbostad. Jag går vidare genom planterade åkrar och över ett hygge, banar mig väg genom högvuxet piprör och hallonbuskar och annat sly och kommer levande ner till sjön Messormen, som, enligt Ortnamnsregistret, är ensam om sitt namn. Ingen annan sjö heter så i Sverige. Antagligen anspelar namnet på sjöns ormlika form; men varför “Mess”? Jag rundar sjön och kommer fram till åkern med det ovanliga namnet Skratthålet. Det finns bara ett Skrattby i hela Sverige och bara en åker som heter Skratthålet. Däremot finns det ett tjugotal kobbar och skär och inägor som har “skratten” i sina namn. Men vad betyder “skratt” och “skratten” i dessa sammanhang? “Anledningen till namnet ej känd” skriver upptecknaren om en åker i Ångermanland, och det blir man inte så mycket klokare av. Om ett parti av en äng i Underås s:n i Jönköpings län ger däremot uppgiftslämnaren ett utförligare svar: “svårslaget parti av Storängen, kallad Drängagråten därför, men räfserskorna fick “pusta”, därav Pigskratten”. Det skulle ju kunna vara en förklaring varför Skratthålet heter som det gör, men knappast Skrattby. Då ligger nog det som Svenska Akademiens ordbok (SAOB) skriver om ordet “skratte/n” närmare till hands. Enligt SAOB kan det vara en “i vissa trakter, bygdemålsfärgad (men förekommer också hos Strindberg/JÅ) benämning på (manligt, skrämmande eller skrattande) mytiskt väsen (ofta av oklart fattad karaktär); stundom ungefär liktydigt med: gast eller myling eller tomte eller skogsrå o. d.”. Kanske var det så att man vid denna långt in i skogen liggande gård och åker låtit fantasin skena och gett dem detta namn? Valerianan, eller vänderoten, har tagit över den östra delen och lyser nu, som överblommade, vackert rosa i septembersolen. Jag möter varken skogsrået eller mylingen när jag fortsätter min vandring längs den övergivna åkern som sakta växer igen. Inte heller på den gamla körvägen fram till Aspnäset råkar jag ut för några skrämmande eller skrattande väsen; dem skräms man mest av på TV numera, våra ljugande politiker och medhållande journalister, nu kör de den stora lögnvalsen om “energikrisen”, varför vi återigen ska stötta marknadens stora riddare och betala dyrt för det. Det kostar att delta i USA:s krig och att vara medlem i NATO och EU; men det säger man inte. De har ju sina miljonlöner att leva på och deras miljardärer blir bara rikare; det är vi som får betala. Men här i skogen är det bara så där förunderligt tyst som det är vid den här tiden på året – trots att det väl aldrig finns så mycket liv i den som nu. Vid Aspnäset står ännu det gamla uthuset med sina vackra laxstjärtar kvar, men mangårdsbyggnaden förfaller. Konstigt nog är åkern nedanför harvad och nysådd, det ser man inte mycket av i den här trakten; det som finns är mest mer eller mindre slagna 20-årsvallar, eller ännu äldre. Längs ån var det ännu på 50-talet åker på båda sidor, idag växer här en sumpskog. Som tur är har en fyrhjuling dragit upp ett spår som gör det lättare att ta sig fram till bron över till andra sidan, upp mot landsvägen. Bengt har slagit den vackra ängen i slänten ner mot Exarbysjön och åkern bortanför, den som sträcker sig fram till Skrattbyvägen där jag började min vandring för ett par timmar sedan. Jag avslutar med en fika uppe på det höga berget med sina vita lavar och noterar att lingonen mognar. Det är mycket blåbär i år, men inte en svamp idag, inte ens en flugsvamp, det har varit för torrt, men kanske kommer de nu efter regnen? Men vackert är det, det här landet, och spännande, även i det lilla; så f-t synd bara att våra politiker och journalister och “experter” och deras uppdragsgivare ska skita ner det med sin demagogi och sina lögner – de verkar alla, eller åtminstone nästan alla, ha rättat in sig i ledet bakom Jimmie och hans kumpaner och de som betalar dem, minns den Heartfieldska bilden, “Millionen Stehen Hinter Mir!”. Det bådar inte gott. Själv lägger jag min röst på vänsterpartiet som väl är det enda någorlunda anständiga alternativet, även om det också där svajar litet, bland annat när det gäller de amerikanska krigen i Syrien och Ukraina. Och jag förstår inte varför de vill kompromissa sig in i en regering och, liksom miljöpartiet, låta sig avlövas genom att ge avkall på viktiga delar i den egna politiken. Så var vi tillbaka där, i den f-de politiken, trots att jag kisar mot solen och med Bengts hårt rullade höbalar i förgrunden ser ut över gärdet ner mot ån där det en gång låg en såg. Vi slutar där! (2022-09-06)

Text och bilder från en resa till Skåne, augusti 2022.

Fortsättning...